hwilken nu under hafswattnet härstäds betäcker den åter der under liggande sandblandade fasta leran. Ofwan på berörde sand funno wi detta ansenliga tornet anlagdt, och på intet annat, än et nog illa sammansatt rost af klufne bokar, hwilande. Under Kyrkan woro grundmurarne lagde på sjelfwa sanden, och icke ens med kalk, utan allenast med ler sammansatte; och begynte kalk i murningen ej synas förr än öfwer jord. Wore denne grund ej så fast, skulle under half fjerde hundrade års förlopp, denne stora tyngande byggnad wisserligen hafwa på något sätt lidit, der likwäl sjelfwa tornet än står orörligit och utan minsta sättning, och de på Kyrkan synlige refwor endast böra och kunna tilskrifwas de med ankar och band oförsedde hwalfwens spänning, men ej murarnas tryckande eller sjunkande, som i tyngd ej utgöra en tjugonde del af tornets så stora last. Klockornes gång och skakande, samt det deraf förorsakande arbetande så på torngrunden som på murarne, utan någon deras skadande känning, wisa ock denne byggnads säkra anläggning samt dess grunds oemotsägeliga fasthet.
2. Begåfwo wi oss ut til den så kallade rännan, en af naturen, midt uti den lång-grunda wattnet, gjord djup och bred graf, uti hwilken de största skepp med säkerhet kunna in och utlöpa, nalkas tätt in til Staden, samt der frie från all storm och fara, i ro och stillhet afbida den tid, de åter åstunda begifwa sig dädan. Här funno wi på alla djup samma grund och bottn som under Kyrkan, samt bräddarne af rännan eller grafwen så stupade, så skarpa och til alla delar så orörde, som de fordom nödwändigt måste hafwa warit, för at altid hafwa kunnat utgöra en så fördelaktig och säker hamn, som tideböckerna, ojäfaktige minnen och det ena slägtets lemnade efterrättelse til det
