nedresan funno redan wara antagit uti en del af Småland, och som til de mindre Inbyggares deraf flytande så stora förmon, samt läders besparning borde wara öfwer alt infört och öfwadt, börjar öfwenledes beklageligen här at uphöra.
Så snart Staden lemnas, och man upstigit på det här intil stötande höga och öfwer Stadsens forna fästningswerk rådande bärget, wisa sig redan flere skoglöse ställen nedanföre i dälderne wara af flygsand illa medfarne. Längre fram och på wänstra handen begynna åt strandsidan långa, fordom med skog bewuxna, men nu efter hygge och swedjande, bara och torra blefne åsar, sträckande sig ifrån söder til norr; och blifwer jordmånen mera grofsandig och skarp til Quibele, der wi träffade en kål- eller trägård inhägnad, af jordfaste 6 alnar ifrån hwarannan skilde stolpar, uti hwilka trenne Ribbor, en midt på, en ofwan, och en nedan woro intappade eller infäldte, och om hwilka unga rätt up stående trän woro hwarom annan flätade. Denne Gärdesgård, som war 4 alnar hög, kan aldrig öfwerstigas, emädan spetsarne ofwantil utgöra lika som Spanska Ryttare, är i anseende til det mäst lodrätta wattnets affall, ej så snar röta underkastad, fordrar ej så mycket gärdsel och synes således förtjena, at ej blifwa wid detta enda stället nyttjad. Des utseende och byggnad kan af figuren närmare inhämtas.
Här emellan och Sloinge utwisa de med skog och trän prydde och dymedelst så angenämt belägne Suse och Fröllinge Herregårdar, det den inwändningen, at skog och trän här, i anseende til sanden samt blåsten ej skulle trifwas, är ganska illa grundad. Hägn och fredande från Boskapen, samt det lugn de
