474
Li tteriirhistoriska upply sningur.
ning är likamycket föremål för hans forskningar. Han liar samlat en krets af yngre naturforskare, som hos honom finna et rikt material och anvisning til egna undersökningar. Om hans gåfvor som lärare kan man bilda sig en föreställning genom ett par snillrika afhandlingar till läsning för allmänheten: »Om Huledyrene» (i Schouws tidskrift) och »Til Forsvar for nyttige Dyr», hvaraf några Småstycken ofvan meddelats.
Joakim Frederik Schouw (S. 127-31) föddes i Köpenhamn 1789. Redan som gosse afhörde han botaniska föreläsningar och sysslade med blommor. Man fann utvägar alt låta honom studera, han tog raskt juridisk embetsexamen (1811) och blef anställd i kancelliet; men hans fristundcr tillhörde naturhistorien. En bergsresa i Norge jemte Wahlenbergs nya Flora Lapponica och Humboldts tropiska Flora vände hans uppmärksamhet särskilt åt växternas fördelning på jordklotet; att åstadkomma ett förbindningsled mellan de båda nämnda verken medelst en botanisk skildring af Italien var målet för hans önskningar. Som jurist var han så väl ansedd, att han i Norge (1816) föreslogs till lektor i lagfarenhet; men just då anträdde han en resa till Italien för flera år. Efter hemkomsten blef han 1821 professor i botanik vid Köpenhamns universitet. Han utgaf ■ Grunddrag af växt-geografien» och en prisskrift om väderleken i Danmark; för att föra geografien som skolämne in på ett bättre spår, skref han en naturskildring af »Europa», hvilken blifvit öfversatt på flera språk; han var bland stiftarne af en naturhistorisk förening och höll der föreläsningar af allmänt intresse öfver växtverlden. Från 1831 var han under flera år redaktör af »Dansk Ugeskrift», Denna började närmast som populärt vetenskaplig tidskrift, men då ständerförsamlingarne kort förut (d. 28. Maj s. å.) blifvit stiftade »til Almenaandens Oplivelse» och anden började vakna, blef den tillika en politisk organ. Till att gifva klarhet åt de gäsande frihetsidéerna och leda dem varsamt och oförskräckt framåt på en praktisk väg, var ingen bättre utrustad ån Schouw. Han skref om representationens anordning och om Danmarks tryckfrihet; han samlade frisinnade vänner till en gemensam hemställan härom (1835): det var i denna sak, som han och professor Clausen först möttes till sin trofasta politiska samverkan, Regeringen behagade det icke. Det väckte derföre mera förvåning, att professorn i botanik af kungen utnämndes till medlem ar ständerförsamlingarne, än att han genast, så väl i Roeskilde som i Viborg, valdes till president. Genom sin omfattande blick, sitt milda lugn och sin fasthet vann han i denna ställning ett afgörande inflytande så väl på den parlamentariska som på den politiska utvecklingen. I allt, som skulle sättas i gång i det offentliga lifvet, var han en af de oumbärligaste deltagarne. Samtidigt idkade han sin vetenskap: han satte botaniska trädgården i ordning; han utgaf
