veta att de träffade anstalter för att bära hand på konung Artaxerxes. Och han angav dem hos konungen. 14 Då tog konungen de båda hovmännen i förhör; och de bekände och blevo bortförda till att avrättas. 15 Och konungen lät uppteckna dessa tilldragelser till en åminnelse; och jämväl Mardokeus tecknade upp dem. 16 Därefter uppdrog konungen åt Mardokeus att göra tjänst i palatset och gav honom skänker till tack för vad han hade gjort. 17 Men bugéen Haman, Hamadatus' son, som var högt ansedd hos konungen, sökte tillfälle att göra Mardokeus och hans folk något ont för konungens båda hovmäns skull.
1.Est. 2:5f. /3.2Kon. 24:10f. /6. Vish. 10:15. /7.Joel 2:2. /9.Syr. 24:31. /12.Est. 2:21f. /17.Est. 3:1f.
2.
Tillägg till Ester 3:13: Artaxerxes' brev om att de persiska judarna skulle förgöras.1 Det följande utgör en avskrift av brevet:
»Den store konungen Artaxerxes skriver följande till furstarna över de ett hundra tjugusju hövdingdömena, från Indien till Etiopien, och till de underlydande ståthållarna. 2 Fastän jag är härskare över många folk och råder över hela världen, har jag det uppsåtet att icke förhäva mig, i stolt förtröstan på min makt, utan att alltid föra en foglig och mild regering och så göra det möjligt för mina undersåtar att ständigt leva i ostörd ro. Jag vill ock åter upprätta den av alla människor efterlängtade freden, genom att införa lugn och säkerhet i riket och trygga samfärdseln ända till dess yttersta gränser. 3 Men när jag tillfrågade mina rådgivare om huru detta skulle kunna genomföras, då påpekade för oss Haman, en man i min omgivning, som utmärker sig för besinningsfullhet och har gjort sig känd för oföränderlig tillgivenhet och orubblig trohet, och som har blivit upphöjd till den näst högsta värdigheten i det kungliga palatset, 4 huru bland alla de andra folkslagen, som bo i världen, finnes kringspritt ett visst illasinnat folk, vilket genom sina lagar intager en fientlig ställning till alla övriga folk och städse visar förakt för konungarnas befallningar, med den påföljd att den av oss på ett oklanderligt sätt planlagda riksenheten icke kan komma till stånd. 5 Med hänsyn alltså till att detta folk, ensamt bland alla, alltid står på fientlig fot med alla människor och lever olikt andra, efter främmande sedvänjor, och i avoghet mot vår styrelse tillställer den värsta skada, så att de hindra att lugn och ro får råda i riket - 6 med hänsyn härtill påbjuda vi nu härmed att alla de som av Haman, vilken förestår styrelsen och är vår andre fader, i en skrivelse angivas för eder skola, tillika med hustrur och barn, förgöras till sista man genom sina fienders svärd, utan någon som helst misskund eller försköning, på fjortonde dagen i tolfte månaden, det är Adar, innevarande år. 7 Så må de då, dessa nu, likasom förut, illasinnade människor, på en och samma dag fara
