Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107

upp till en mindre flygelvåning. Då de uppkommit dit, bad Vincent honom vänta sig i yttre rummet, med löfte att inom en kort stund återkomma.

Mauritz fann hans begäran ej underlig. Ehuru han egentligen ej kände Vincent, hade han sett att Reuterholm gjort ett visst afseende på honom, och för en i hufvudstaden fullkomligt främmande var bekantskapen icke att förakta. Vincents löfte att presentera honom för de tvänne fruntimren vittnade för öfrigt om, att han umgicks i stora verlden. I godan ro slog han sig derför ned i hörnet af en soffa.

Vi följa emellertid Vincent.




Honom återfinna vi i ett inre rum, i högsta grad praktfullt möbleradt. Nordbons förmåga att ordna ett hem beqvämt och godt var här förenad med en sydländings finare smak och högre lyx.

Trymåerna voro af det klaraste venetianska glas. Konsolerna derunder hvilade på tvänne örnar med utslagna vingar, glänsande af stark förgyllning. Möblerna voro öfverdragna med blommigt siden. Från taket nedhängde en krona af strålande kristaller, i hvilkas rena glans man tyckte sig se små regnbågar simma.

Dubbeldörrarne till nästa rum stodo öppna. I en alkov gömde sig der en säng bakom i djupa veck fallande gröna gardiner, prydda med fransar af guld.

Vincent hade stannat vid ett litet bord, midt emellan trymåerna, med handen stödd mot bordet; han stampade med ena foten helt sakta i golfvet. Nästa ögonblick inträdde en gammal gråhårig tjenare.

— Cazal, yttrade Vincent, säg till att man spänner för och väntar mig på gatan.

— Skall ske, herre!

— Gör toiletten i ordning. Jag kommer strax.

Gubben dröjde ännu tigande qvar.

— En främmande väntar mig i lilla salen. Befall, att man bjuder honom några förfriskningar.

— Ändtligen har jag då funnit hvad jag så länge sökt, mumlade Vincent, då han blef ensam. Mina bemödanden hafva då ej varit förgäfves. Huru mycket återstår dock icke ännu, tillade han efter en stund.

Han tryckte nu med handen på en fjäder vid sidan af bordet, hvarvid dess öfre skifva sprang upp. Det var ett af honom sjelf inventeradt skrifbord, hvari alla nödiga skrifmaterialier funnos. På sidan i en fördjupning låg ett paket. Det var derpå, som hans blick stannade.

Paketet var omgifvet af ett gråpapper, hvarpå lästes:

»Öfverlemnas obrutet till hertigen-regenten efter min död».