Sida:Drottning Kristina 2.djvu/329

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
325

qvartersfrihetens missbruk, får jag härmedelst sjelfmant och för alltid afsäga mig denna min hittills innehafda rättighet, dock med undantag för mina egna tjenare och deras boningar. Hvad jag således erbjuder, är ingenting annat, än hvad med rätta tillkommer ers helighet o. s. v.

Denna Kristinas handling vann mycket bifall hos alla bättre tänkande. Desto mer förvånades man, då hon snart visade ånger öfver sin beredvillighet. Orsakerna voro troligen flere; dels att påfven måhända någon gång för häftigt begagnade sin nya myndighet; dels ryktet, att Frankrike ämnade bibehålla qvartersfriheten; dels måhända ingifvelserna af Kristinas eget hof, hvilket ogerna saknade sjelfsvåldet och de vinstgifvande ovanorna. Hon yttrade missnöje med påfvens åtgerder och utbrottet föranleddes af följande händelse.

Någon bland Kristinas drabanter hade en tjenare, hvilken i Longara höll bränvinshandel och nu, det var vid påsktiden 1687, lurendrejat in några fat af denna vara. De påfliga rättsbetjenterna upptäckte förhållandet och ville gripa förbrytaren. Denne flydde till en kyrka inom qvarteret; men blef utdragen och förd framåt Longara-gatan. Mannen, ung, stark och djerf, gjorde derunder det ena försöket efter det andra att rycka sig lös. Rättsbetjenterna deremot sökte genom käppslag förmå honom hålla sig stilla, hvarvid pöbeln började samlas och taga parti för brottslingen och mot lagens ombud. Mannen befriade sig slutligen och skyndade undan; men hann ej längre än till ett af drottningens vagnslider, vid hvars slutna port han stannade och omfattade låset för att sålunda på sätt och vis blifva delaktig af qvartersfrihetens fördelar. Rättsbetjenterna sökte rycka honom lös; men förgäfves. De lade då ett tåg om halsen och hotade strypa honom, derest han ej ville släppa tag. Folket rundt omkring sorlade och skrek: hvilken grymhet, hvilket tyranni, hvilken sidvördnad mot Gud och mot drottningen! Rättsbetjenterna lyckades slutligen få mannen lös och förde honom in på ett närbeläget värdshus. Kristina hade i detsamma blifvit underrättad om förhållandet. Efter