vudlidelse. Som utrikesminister åt Napoleon förstod han att förskaffa sig oerhörda inkomster från de främmande furstar, som hos kejsaren önskade utverka några medgifvanden eller fördelar, och Napoleon själf doterade honom dessutom rikligen. Under det spanska äfventyret och efter återkomsten från Erfurt började Talleyrand allt mera vända sig från Napoleon, som misstrodde honom, och närma sig Fouché, som kom honom till mötes så mycket hellre som äfven han vid denna tid började förlora förtroendet till Napoleons lycka.
.jpg)
TALLEYRAND, HERTIG AF BENEVENT.
Efter porträtt, måladt af F. Gérard.
De båda kejserliga stordignitärerna, som dittills varit fiender, förbundo sig
sålunda med hvarandra, tydligen i syfte, att, för den händelse något missöde
träffade Napoleon, kunna förfoga öfver hans rike. De kastade till och med
redan sina blickar på Murat som en lämplig efterträdare åt kejsaren, om denne
,_Prince_de_B%C3%A9n%C3%A9vent_MET_DP277234.jpg#/media/File:Charles_Maurice_de_Talleyrand_Périgord_(1754–1838),_Prince_de_Bénévent_MET_DP277234.jpg){kind=link}