lin på ett för linneväfnader passande sätt. Den uppfinnare, som löste denna kejserliga uppgift, var Philippe de Girard.
Philippe de Girard föddes 1775 på slottet Lourmarin vid Durance och visade redan under sin barndom de rika anlag för uppfinningar och det mekaniska snille, som skulle bli hans ära. Den franska revolutionen fördref hans familj från dess urgamla stamsäte och dess fosterland, och då Girard återkom till Frankrike, nödgades han åter fly för att först under konsulatet erhålla en varaktigare stad i sitt hemland, där han 1806 började sin betydelsefulla, men törnbeströdda bana som uppfinnare. Den första uppfinning, som fäste uppmärksamheten på honom, var en hydrostatisk lampa, som föranledde ett slags revolution i belysningen. Själfva den berömde Ingres tvekade icke att med förträffliga målningar bidraga till den nya lampans smyckande, och vetenskapsakademien i Paris gaf uppfinnaren sitt erkännande. Girard skulle emellertid endast bära kostnaderna och äran, en annan skördade vinsten. En af hans arbetare grundade nämligen en fabrik för dessa lampor och deras mattslipade kupor, och då Girard drog honom inför domstal och slutligen lyckades få honom dömd, rymde uslingen med sin stöld till Belgien, där han grundade en ny blomstrande fabrik af samma slag och dog, efterlämnande flera millioner. Girard vände sig därefter till förbättringar på Watts ångmaskin och lyckades konstruera den första direkt verkande expansionsmaskinen, som på utställningen i Paris 1806 väckte den största uppmärksamhet och belönades med en guldmedalj, men det oaktadt vann så liten spridning, att man betraktade amerikanen Evans expansionsmaskin och engelsmannen Maudleys maskin med direkt verkande rotationsrörelse utan förmedling af balans såsom originaluppfinningar, medan Girards förtjänst om dessa båda förbättringar förblef alldeles obekant, och detta fastän den berömde Monge med största loford uttalat sig om dem.
Den 12 maj 1810 kungjordes Napoleons dekret med uppmaning till de dåvarande Europas alla uppfinnare och snillen att ägna sina krafter åt lösningen af uppgiften att konstruera en maskin att spinna lin, liknande den, som kommit i bruk för att spinna bomull, och några dagar därefter lämnade Henri de Girard sin son Philippe dekretet med en betydelsefull blick och orden: “Det här angår dig, Philippe!” Philippe grep också genast verket an, och redan följande dag fann man honom anställande försök med linfibrernas struktur och sammanfogning, ty han insåg riktigt, att bearbetningens metod berodde härpå. Med förstoringsglaset i hand undersökte han, huru linets särskilda fibrer förhölle sig under inverkan af dragning och tryck; han doppade dem i vatten, lät dem därpå glida genom fingrarne och granskade dem på nytt med förstoringsglaset, och redan samma dag på aftonen sade han till sin far: “Millionen är min!” Den skarpsinnige mannen hade vid sin undersökning iakttagit, att linfibrernas gummisubstans löstes för vattnets inverkan och att därefter de särkilda finaste fibrerna kunde skiljas från hvarandra genom ett förfaringssätt, som måste likna dragandet genom handen. På några veckor hade Girard redan konstruerat en maskin för detta förfarande och redan den 18 juli 1810 kunde han uttaga patent på sin uppfinning och i beskrifningen på densamma meddela alla principer för en lycklig lösning af linspinneriets problem. Girard ådagalade möjligheten att utdraga fibrerna med tillhjälp af en rad kammar på torr väg afvensom möjligheten att
