Understå förstå.
Osnygg slem, stygg.
Otycke, när något eij tyckes gott.
Oskäl owane, ohyre, osed.
Walen frusen, waal-händt, waal-munnad.
Wahngöme.
Wedermöda af wedir, widar emot, »hvar möda har sin wedermöda».
Wåld för mackt i en god mening.
Fänad.
Kry, »han torde eij kry».
Julbocken. Om ded är sant, at de Cimbrer sände keiser Julius en Julebock? Jag troret inte.
Tolft, en tolft bräden, tre tolfter.
Dusin.
Skock.
be utlyckt i skärm för beskärm, haglig för behaglig, behörlig för tilbehörlig, torftig för wedtorftig, dröfwe för bedröfwelse, girig för begirig.
Skrif stundom n för honom, t för thet, ne för henne. »Sij här den knifwen ni lånte mei. Iag har haft’n länge, men föga brukat’n ok geer honom nu så god igen» (om en knijf.). (Om ett huus:) »Jag har besidt’et men inte behagat’et, wil inte köpat, om jag icke fåret för gott köp»; (book:) »föga bruka-ne»; (om en pijga:) »efter jag inte känner henne, så beer jag, at ni säger henne, at iag hielpana, så framt i wil gå god för henne ok skrifwa’ne til derom».
Skäl, at man stundom måste bruka desse afkortelser äre:
1:o) Ju kortare man kan bringa talet, ju bättre. Efter ded olet
honom är för långt ok tungt altid at op-repetera, men ded andre
wigare åt at både tala, skrifwa ok läsa, sök korthet ok lätthet.
2:o) För ombyte skull, att undfly illa-låt’n.
3:o) För ursprunget skull, är af ihn, ihm, han. En knijf, knijf’n.
Ich habe den König gesehen, Konungen.
4:o) För exempel skull; så gör Hebraiskan, Greskan (enclitica),
Tyskan (vom för von dem, im wasser för in dem wasser, ich habe
dirs, ihms gesagt, för dir es), Hollänskan, (Finskan), Italienskan.
Fransyskan sätter l föråt (»je l’ay»); hwarföre icke wij n efteråt
(»iag har’n»).
5:o) fördenskul at Pronomina böra wara små-ord så som de, som
aldra-tätast igenkomma.
