Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
214
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

ther iagt bör anställas; eller giöra ey thes betiente hwad them biudes; eller ey infinna sig i tid när iagt anställes; druckne komma, giöra oredo, och allmogen rätteligen ey anföra; böte iägmästare tyo daler, landtiägare och heijderidare fem daler, kronoskytt och skogswaktare twå daler; annan gång dubbelt, och gälde skadan: men tredia gången warin quitte tienist sine.

§ 8. På thet och wissa skall i hwario landskapi igenom skallalag thesto bättre mågo anställas, så at skadeliga diur, som icke alla fällas kunna, åtminstone fördrifwas utur the landskap som bäst bebygda, och med boskapi mäst försedda och försorgda äro: ty hafwi och hwar landshöfding noga inseende therwid, at alt som til willdiurens utödning och förderfwelse kan finnas nödigt och nyttigt, må skaffas wid handena och wärkställas.[1]

§ 9. Utom förnämda skall, wari och iägmästare plichtig med sinom underhafwandom, biörnar, wargar, och andra slika skadediur sökia at skiuta och fälla; sålunda och så lagande, at alle under hans lydno stående kronoskyttar sig til then ända sammansättia, fördela, och thet wärkeligen fullkomna: tå the och hafwa kunna efter flit och förtienst af iägeri sakörom at bekomma.

§ 10. Nu kan så hända, at någre af allmogenom å landet thessa skadeliga willdiur, igenom gildror eller wargakulor, eller hwariohanda annat medel kunna dräpa och fälla; eller under staden hörande på stadsens ägor: tå må landshöfdingen å orten tilse, at the som befinnas i sanning sådana willdiur fält och dräpit hafwa, bekomma fyra daler för hwariom gammal biörn, för biörnunge en daler, för hwariom warg twå daler, wargunge en daler:[2] hwilka penningar konungen bestå wil, i stadenom af stadsens medel at utgifwas, och å landet af landsens räntor i samma härade, eller jägeri sakörom, ther icke i häradskistone kunde wara at tilgå.[3]


Cap. XXIV. Huru egna, oskifta och allmenna ägor mågo til swedior brukas.

§ 1. Uti egna ägor inom gärdesgård och hägnadt fälle och swedie hwar och en små skog som til åker och ängiarödning tienlig är: men skadas ey therigenom mast- skiepswärke och timberskog.

  1. Kongl. M:t Förord. 1647 art. 17, och 1664 cit. art.
  2. Cit. constit. 1647 art. 18 och 1664 eod. art. Conf. c. 27 Bygnb. Suderm. Ll..
  3. Then 8 artic. uti utkastet synes kunna gå ut, eftersom i the förordningar icke finnes något här til hörande som icke här indragit är, och än mehr.