Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
256
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

VI Capitel. Om landsköp.

1 §. Ingen fare å landet med något köpmanna gods och drifwe köpslagan til by och från by; eij eller upköpe å landet allehanda landtwahror, at fara med them til köpstadz och förytra. Warder någor thermed beslagen; hafwe första andra och tredie gången förbrutit godzet och fyratijo daler til treskifftes, konungen, nästa köpstad och angifwaren; fierde gången pligte som sagt är, och förwises landet.

2 §. Ingom å landet ware tillåtit köpa och under sig slå spannemål och andra landtwahror, at thermed bruka köpslagan; eij eller hafwe på landet något nederlag, wid pligt, som här ofwanföre stadgat är. Dock ware eij förbudit at upläggia sin egen afwel och afrad.

3 §. Eij må thet landzköp heta, när landtmannen til sin nödtorfft byter wahra i wahra, eller sig för penningar tilhandlar hwad en annar af sin afwel kan aflåta.

4 §. Häste köpmän måge then frihet hafwa i landet omfara, at handla med hästar och stor: ware ock städernas slagtare och fiskare tillåtit på landet inköpa slagteboskap och färsk fisk til stadsens behof, alt effter som the af borgmästare och råd wiss tid eller frihet thertil bekomma.


VII Capitel. Om marknader.

1 §. Marknader måge åhrligen hållas i städerna på the tider som wanligit är. Om första marknadz dag infaller på en sön- eller högtides dag; upskiutes tå til andra dagen. Men på apostle dagar må köpslagan ske, effter hållen gudztienst och eij förr, wid fyratijo dalers böter til treskifftes konungen, staden och angifwaren.

2 §. Ingen köpslage innan marknad pålyst är, eij eller sedan then aflyst är; utan ware köpet ogilt och böte så köpare som säljare fyratijo daler til treskifftes.

3 §. Alle inrikes boende hafwe frihet på marknader antingen utur skepp och fartyg, eller ock på torgen och the af borgmästare och råd them tildelte platsar, at sälja sine wahror, eller them med hwarannan förbyta; men icke at förytra sit inländska gods åt någon främmande, eller med honom wahra i wahra förbyta, wid förbrott af wahran och tiugu dalers böter til treskifftes: utan stånde sådant borgare i then staden allena fritt, och them som sådant igenom någon