godsets wilkor, och hwad nödig och nyttig förbättring therpå anwänd är. Pröfwas then som testamentet giordt hafwer, til lust och utan nöd eller nytto något hafwa påkostadt, och mätismännerna thet så ock skatta, och förthenskul ey wilia så werdera, som honom åtnöger hwilken testamentet skal niuta; tå må han sådant afföra, eller ther med giöra hwad honom hälst lagligen behagar.
§ 4. Aflinga iord, och ärfda eller förwärfwada lösöra må man efter landsrätt gifwa, eller i testamente lemna hwem han wil, egnom, eller främmandom, barnom, eller androm arfwingom, mer eller mindre, så at ingen ther å macht hafwa skal at tala. Under aflinge förstås alt thet man kan på hwariohanda lofligit sätt förwärfwa och föröka; såsom ock alla i boet inflytande räntor och inkomster af allo gotse, thet ware sig ärft, eller förwärfwat.
§ 5. Nu äro barnen omyndiga, och ännu icke bekommit upfostran, eller sig sielfwa kunna förwärfwa födona, ey heller hafwa något annat arf at lefwa utaf; i thy måle warin föräldrarna, som wilia testamente giöra, skyldoge först lemna them, efter stånd och wilkor, af sine aflingaiord och lösörom så mycket, som the, efter domarens skiäliga ompröfwande, wäl mågo upfostras med, til thes the på något tienligit sätt sig sielfwa kunna försöria och nära.
§ 6. Efter stadsrätt hafwi ingen, som barn och brystarfwingar efter sig lemnar, oachtat til hwem testamentet skier, antingen til thes ächta maka, barn, eller andra, macht mer at gifwa än hwar sietta penning af allo sino gotse rörligo och orörligo, antingen thet ärft, eller aflat är: äro ey barn til, utan andre inländske arfwingar; gifwe tå alt halft af thy han äger: hafwer han hwarken barn, eller inländska, utan utländis boande arfwingar; gifwe altsamman, om han thet til inländskan i testamente lemnar: doch må ingen gifwa hus, tomt, gård eller iord undan barnom sinom och inländskom arfwingom eller utländskom, om the wilia in i landet flyttia, ther bo och byggia, utan så, at arfwingarna mågo thet til sig återlösa, om the wilia innan natt och åhr. Samma lag ware, ther andra stånds personer äga hus, tomt, gård, eller iord i stadenom, eller innan stadsens råmärken och mark.
§ 7. Gifwer någor mera i testamente än lag förmår; tå rättes testamentet efter lag, och hafwi laga kraft uti thet öfriga som tillåteligit är.
