I. Förslag till Utsökningsbalk 1714.
Uthsökningsbalker eller om rätts fullbordan i skuldsaker och missgierningar. Första dehlen om skuldsaker och fordringar.
Cap. I. Om befallningzhafwares persohn ämbete och betienter, sampt theras beskydd wid rättz fullbordan.
§ 1. För ty att uthmätning af [ͻ: och][1] rättz fullbordan är thet yppersta stycke i lagen, som rättwijsan styrker och rätt befrämjar; så att elliest all lag och goda förordningar i rijket krafftlösa, rättegång fåfäng och vunnin rätt uthan wärkan och nytta är. Ty skohla alla the, hwilkom ämbete thetta i städer och på landet förtrodt är, eller blifwa kan, som wittre och förståndige män, effter bästa samwete sino ther om winläggia sig, att allmänna och eenskylta måhl, som under uthmätning och rättz fullbordan höra, med flijt och åhugsamheet drijfwas, troliga skiötas och tijdeliga ändas må; ingen rijk eller fattig, som med skiälom sitt fordrar, oförswarligen uppehållas, från rätt sin stängas, eller hielpelös lämbnas, så kärt them är konungz onåde undwijka och answar för then skada att undgå, som genom theras wållande tijmar.
§ 2. En god och förståndig befallningshafware är så nödig som lag och uthmätningzstadgar, att han sig ther effter uthi allan måhl aldehles rätta må;[2] hafwandes han ingalunda the macht uthi ämbete sino, effter godtyckio och egenwilligheet, att förfahra; men ther i står hans beröm, att alt af honom effter lägligheet lagas, ämbetes ifwer,
nijt och rättwijsa föllias åth, then fattigas[3] och nödstältes rätt med
