Cap. VI. Hwad then bör i acht taga, som testamente til godo niuta, eller therå tala wil.
§ 1. Hafwer then, som testamentet niuta skal, thet samma i sine giömo; eller är testamentet honom eliest kunnigt, och han förfallalös låter sin rätt opåtald och förtigad liggia, och försumar således innan tre månada dag efter testamentsgifwarens död, thet uti nästa arfwinga, som ther til stemnas måste, närwaro, at framwisa och intekna låta å orten hwarest thet honom i testamentet gifna arfwet fallit, eller beläget är; wari han tå sitt testamente förlustig. Är han utrikis stadder; niute tå samma rätt och tid, som utrikis stadder inländsker arfwinge, efter thy framdeles skils uti 23 cap.
§ 2. Hafwer arfwingen testamentet i sine förwaring, och undandölier thet för then som thet skal niuta; gifwe han tå åter, när thet blifwer kunnigt, icke allenast thet i testamentet gifna gotset och ägendomen i löst och fast som han swikligen således sökt under sig draga, utan betale ock til then, som testamentet bohrt niuta, thes tagna skada, och stånde ther til tiufs rätt, som skils i Tiufwamålom 7 cap. 10
§ 3. Hwar som med rätt och skiäl wil tala å ett testamente; giöre thet innan natt och åhr efter thes död som hafwer giordt testamentet, så framt han icke laga förfall hafwer; i hwilko händelse han niuter lika lång tid efter thet förfallet uphörer, eller testamentet honom kunnigt blifwer: pröfwar tå domaren iäfwet af några wigt; säti tå then som testamentet hafwer undfånget, eller påstår at undfå, nögachtig borgan, eller stånde thet i qwarstad, eller goda manna händer och wård, til thes laga och ändteligit utslag ther å fölier.
§ 4. Them omyndigom förwares natt och åhr sedan the myndige blifwa; och ther the i sina omyndiga åhr dö; förbehålles theras arfwingom samma rätt å testamentet at tala innan natt och åhr efter theras död. Är någor utrikis stadder; niute han tå natt och åhr sedan han thet weta fick.
§ 5. Ey mågo andre på något testamente tala än the som wid testamentgifwarens dödsfall äro laglige och näste samarfwingar: och hwad af them blifwer antingen samtyckt, eller försumat, kunna fiermare arfwingar, mågar, eller sonahustrur uti framtiden, och wid andra dödsfall ey påtala.
