Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/429

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

II. Förslag till Rättegångsbalk 1717.

Rättegångsbalker.

1 Capitel. Om domares ämbete och plicht.

§ 1. Domare skola wara gudfruchtige och redelige, förståndige och beskedelige män, som sanning och rättwisa älska, och utan afseende på gunst och wänskap, nytta och winning, så wäl then fattige som then rika, med tålamod höra och till rätt förhielpa.

§ 2. Lag är dommarens rättesnöre, therföre skal han icke döma efter egit godtyckio, utan effter lag och stadgar, samt landsens skäliga sedwänja: ther ock något mål förekommer som är mörkt eller swårt at genast utreda, må han saklöst thet upskiuta til thes han sig wäl betänkt och omhugsat. Men skulle ingen effterrättelse i lagen finnas; tå bör han sig theröfwer förfråga, innan dommen afsäijes.

§ 3. Hwilken domare antingen af grof wårdslöshet, eller märkelligit oförstånd hafwer fält orätt dom, then anklages af fiscalen, och warde dömd ifrån tiensten, samt upfylle allan skada. Giör han thet upsåteligen och af arga list, eller för mutor och winning, skal han jämwäl med annan plicht beläggas, och muta wari förfallen till the fattiga.

§ 4. Ingen domare tilträde domsätet, förr än han domareeden aflagt, effter thet sätt som nu inrättat är, eller af konungen framdeles inrättas kan.

§ 5. Utan låf och tilstånd må ingen domare, wid tienstens förlust, låta then förrättas utaf någon annan i sitt ställe. Icke eller må han utan låf resa ifrån then stad och landsort, ther han sitt domsäte hafwer, och ther han bo och wistas bör. Giör thet någor, och theröfwer klagas; miste första gången tre månaders lön, andra gången dubbelt, och tredie gången tiensten.


Lagkommissionens förslag.27