med så högh omwårdnad om lagens behörige inrättande och rätta skieppande med benådar och frögdar, uthan och allernådigst förmenar och tillstädier dhen samma att igenom- och påsee, sampt dher eenfalldigheeten een så högh diupsinnigheet icke hinner förstå och uthgrunda, ett allernådigst tillkiennagifwande i nåder will optagas och ansedt blifwa.
Uthi hwilken allerunderdånigste intention, wij med samma Jordebalkz föreläsande begynt och syns som cap. 2 § 1, då skattejord, särdeles dhen till rustningzstam anslagen är, arffallen blifwer, gifwer dhen tienligste och förmögneste af erfwingarne tillstånd dhe andre att uthlöösa, oachtat någon af dhem på gårdens conservation uthi föräldrars ållderdoom och andra tillfällen, som här offta skeer, hafwer mycket anwändt och påkåstat, sampt sin tijdh dher mäst förnödt effter förälldrars eller then arfwet effter faller begiäran och föruth giordt afftahl, och skulle tilläfwentyrs een sådan, fastän han icke dhen förmögneste wore, lijkwist med caution kunna i underdånigheet försäkra om rusttienstens uppehållande och præsterande, dher han af sådana skiähl wijdh præferencen om löösningz rätten måtte blifwa bijbehållen och conserverad.
[Cap. 1] § 5. Förmähler om kyrkiors, hospitalers etc. föreståndares tillstånd att låtha sällia dhen gårdh eller huus, som på sådan grund bygd är, och gifwer någon tanka om, som skulle een sådan, som med låf een sådan grund bebygdt, alldeles wara undergifwen bemälte föreståndares willia och gådtfinnande, så att effter heembiudande till dhem honom lijka fullt skulle wara förmeent till någon annan försällia, så länge dhe icke gåfwo dhertill sitt samtycke. Skulle nu en sådan ägare med bårtflyttande ifrån orten eller af annan orsak alldeles ingen nytta af samma huus och gårdh kunna hafwa, förestånderna icke heller kunde med skiähl see, att dominus fundi skulle med förmåhn sådant emoot skiähligh betahlning till sigh böra inlöösa, uthan lijka wähl af een annan kunde niuta och erhålla all dhen nytta han sigh förbehållit af dhen, som grunden först bebygde, om icke uppå een sådan försäkran igenom rättens bij fall bemälte ägare, samme sin gårdh och huus uppå een annan igenom kiöp eller bythe måtte kunna transportera?
Cap. 4 § 3. Giör kiöpt eller bördad erfwejord till aflinga, och dåck förbehåller bördeman sin rätt, dher hon framdeles förhandlas;
