Cap. XXIII.
Ad § 1. För den twifwelachtigheet, som wijd dömmandet af slijke måhl om barnemord hoos dommaren kunde infalla, skulle Kongl. Rätten önska, att i lagen tydeligen uthsättes, om icke alle tree omständigheeter, som här omförmäles, nembligen för födzlen, och effter födzlen lägger barnet å lön[1] skola förstås conjunctim, så att, i fall eendera feelar, konan då eij kan dömmas skyldig till barnemord, så wijda icke andra klara och fulla bewijs till ähro.
Ad § 5. Denne § tyckes wara swår och fahrlig, emedan någon kunde hafwa kundskap om barnemord, men har inga fulla bewijs det att probera och den skyldige öfwertyga, då een sådan angifware skulle komma illa uth, och kunde jämwäll elliest häraf förorsakas många och swåra processer, conventioner och reconventioner.
Cap. XXIV.
Ad rubr. et § 1. I stället för bära förgiärning etc. skulle man hålla för bättre däraf således att begynna: Förgiör någon een annan etc.
Ad § 2. Denne § tyckes klarare kunna uthsättias således: Om någon förgifftar watn i kiällor och bäckar, eller och gräs och foder, så att land och inbyggiare, folck eller lä taga däraf skada, ware samma lagh.
Cap. XXV.
Ad § 2. Effter de orden: låter han sig med densamma wiga synes böra upreepas desse orden: och henne eij häfdar.
Cap. XXVI.
Ad § 1. I stället för det ordet kiötzlig beblandelse med oskieligit creatur synes böra sättias något annat, som onaturlig eller desslijke, eller och nämnas beblandelse allena, utan epitheto.
Cap. XXVII.
Detta capittel och de fölliande lyda under een särskilt titull och till Edzöresbalcken, hwilcken effter den påminnelse, som ofwantill giord är, kommer att skillias ifrån Högmåhlsbalcken.
- ↑ Jfr lagtexten Bd IV s. 394.
