II.. Om hoor, skiörlefnad och oloflig beblandelse.
Ad capit. I § 1 och 7. Frågas, huru den, som sig 5:te gången medh lägersmåhl förseer, bör straffas. antingen till lijfwet eller uthom böternes wijdare fördubblande, till flere åhrs fängelse; och siette gången till lijfwet.
§ 2. Synes af nöden, att det exprimeres, huru stoor mårgongåfwa wara bör, som den bör gifwa, som någon möö till lägersmåhl låckar, och om icke derwidh persohnernes ståndh och wilckor böhr ansees, så att mårgongåfwan dereffter proportioneras.
Så synes och billigt, att så wijda een möö, som af någon till lägersmåhl låckat warder, skall wara berättigat att bekomma af belägraren, som henne dertill låckat och öfwertahlt, mårgongåfwa, så böhr hon och för annat werdzligit straff wara förskont, helst hon dessuthan för sit förseende lijder till sin heder och ähra; och dett dessuthan skulle synas hwarannan motsträfwa, att hon för sitt förseende både skulle wara straff underkastadt, och niuta een fördehl, som är mårgongåfwa; men der dett befinnes, att någon af egen lättfärdigheet sig låtit belägra och sielf mäste anledningen och tillfället till lägersmåhlet gifwit, är eij mehr än billigt, att hon icke allenast mister mårgongåfwan, uthan och dessuthan för första gången, då hon lagföres, böter, oansedt henne icke skulle kunna öfwertygas, att bon tillförende warit kränckt.
§ 7. Synes att effter som een manspersohn, som sig fierde gången medh lönskaläger förseer, effter § 1, bör böta 80 dahler silfwerm:t och att böterna för hwar gång fördubblas, så tyckes och att äfwenwähl om qwinnan, som lägersmåhlet 4:de gången itererar, borde wara samma lag, så att hon helfften deremoth böter, nembl. 40 dahler och således jämbwähl hwar gång fördubblas. Så frågas och i underdånigheet, om 2:ne ogiffta, som första gången för lägersmåhl anklagas, befinnes medh hwarannan som offta eller continuerligen sammanlag och olofligit omgänge hafft, tilldess dhe blifwit lagfördhe, icke böra medh högre straff ansees, än dhe, som allenast kunna öfwertygas att hafwa allenast 1, 2 eller 3 gånger sig medh hwarannan beblandat.
Så förefaller och offta, att kånor, som medh barn blifwit rådde, någon barnefader, som skall med dem olåflig beblandelse hafft, uthnämbna, hwilken antingen med giltige skähl eller och eed
