af hwilcken slächten föga heder hafwa kunde, warandes detta een rättigheet, som i synnerheet näste skyldemän, effter fadrens dödh competerar, hwilken i sådant måhl præsumeras bäst see på det, som länder den omyndige och hennes slächt till heder och nytta.
2:o Angående at den skall wara gifftoman, när fader och moder äre döde, som fader wijd fult förstånd med wittnen eller modren med näste skyldemäns råde där till förordnat hafwer: så ändock detta synes hafwa sin grund i Stadzlagen, tycker icke desto mindre största deelen af Kongl. Rätten, att emedan denne respect och wördnat för nästa skyldemän flyter icke så mycket aff wärdslig som af Gudz och naturlig lag, det Landzlagen häruthinnan är billigare, och för den skull är af den tanckan, at näste skyldemän böra gå för dem, som fader eller moder förordnat hafwa, dock så, at hans rådh, som af dem förordnat är, intet förbijgåås. Men een eller annan äre af den meningen, at den fadren eller modren således förordnat hafwer, bör äga förträdet, doch med det willkohr, at neste skyldemäns rådh och samptycke iembwähl inhämptas.
Ad 2:m §. Såsom opräcknandet af skyldemännen i denne § är laghenlig, så haar den Kongl. Rätten där wijd intet at påminna, så frampt hans Maij:tt i nåder behagar at gilla Kongl. Commissionens mening i nästföregående §, at den giftoman, som af fader eller moder är förordnat, bör sättias för nästa skyldemän; men skulle H:s Maij:tt i nåder finna bättre, at näste skyldemän præfereras, så kommer denne § där effter at ändras.
Och hwad den meningen angår, som wid ändan af denne § införes, at der någon annan än rätta gifftoman skulle wara förordnat till förmyndare, tå bör och hans rådh och samptycke tagas; så är Kongl. Rättens oförgrijpelige mening, att samptycke kan uthslutas, och stå allenast, at hans rådh bör tagas, emedan det är een rättigheet, som skyldemän förnembligast competerar, och åthskillige förmyndare af olijka stånd torde finnas, som däruthinnan sins emillan differerade.
Ad 3:m §. Wijd dhe orden i denne §, at hennes frije willje och behag tillbörligen skall ansees och af domaren skilljas, där någon twist kommer emillan gifftoman och henne om gifftermålet, som i 4 cap. wijdare förmäles, kan Kongl. Rätten intet opåmint låta, om icke i lagen dhe orsaker och så kunde blifwa anförde, som een domare
