Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/557

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
543
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA
23.

Att de förlikningar, som sedan sakerne äre uti rätterne anhängige giorde, böra uti rätten angifwas, inprotocolleras och confirmeras, wid wijte, som uti hwar instantia determineras, om parterne så begiäre, giörer fuller hwar och en om sin sakz ändamåhl så mycket mehr försäkrad; men uti somblige måhl, som af fast ringa wärde äro, synes sådane inteckningar wara onödige, enär parterne sielfwe det icke behöfwa, och ty sålunda eij någre böther påkomma dem, som sina förlijkningar uti mindre måhl, wid häradztingen, cämnersrätterne och rådstugurne, der inge cämnärsrätter äro, icke angifwa.


NB.

Så att fördenskull mehrhögstbe:te 1695 åhrs Kongl. förordning pröfwes till en märkelig afkårtning uti processen wäl wara grundad; doch om den uti somblige måhl någon ändring betarfwade, sådant till den högre handen underdån- ödmiukligen remitterat, men likwäl med denna oförgriplige påminnelse, att alldenstund uti samma 1695 åhrs förordning eller nya rättegångzprocess eij något infört finnes, som kunde tiena till lindring och afkortning wid ägande- häradz- lagmans och riddaresyner, det altderföre att den lindring, som derwid nödig wore, jembwäl måtte observerad och projecterad, sampt under förenämbde och samma lindringz process begripen warda.


b) Häradshöfdingen Erich Torsenius.

Ad punct. I .

Hemställes uti underdånighet, om icke för tydelighetens skull wore nödigt blifwa infördt, att såsom ingen skildnat är giordt i stämbningar på landet, om och adelen och ståndzpersonerne böra förstås under twenne beskedelige mäns muntelige stämbning eller eij, det derom blefwe uthtryckeligen uthsatt. Äfwen så, om icke stämbningen på officeraren ändå wore laglig, enär den, fast i hans frånwaro, til hans hemwist i rättan tijd öfwerstyrdt blifwer, då han ej wore på bostället boende; item om häradz- och rådstugurätten på första stembningen uti lifzsaker, edzöresmåhl, rån, wåldswärkan, dueller och slagzmåhl eller en angelägen jordetwist må kunna så afgiöra saken, eller wittnen edeligen afhöra, då ingen laglig uhrsächt