Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/567

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
553
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

4:to. Tingzprädikningarna, enär de äro långsamma och widlöfftige, synes och hindra processen, uthan böra lijkmätigt den 13 puncten om gudztienstens förrättande i Kyrkiolagen expedieras; om häradzhöfdingen skall resa till kyrkian med nämbden och de flere, som liggia något långt ifrån tingzplatserne, och sedermera der afbida en lång prädikan, och resa tillbaka samma wäg, så drager sådant uth tijden, att man sent får både lysa tingen och begynna justitiens administration, besynnerligen wintertijd, när dagarna äro kårta, om icke prästerskapet skulle föreskrifwas en wiss tijd, hwilken om ottesångprädikan är determinerat, som den 4 puncten pag. 14 Kyrkiolagen dicterar och således innan den tijden sluta tingzprädikningarne, det samma underdånödmiukeligast submitteras högstbemälte Kongl. Maij:tz rådz och deras höggrefl. Excellencers uti den högl. Kongl. revisionen höga omdömme.


f) Häradshöfdingen Nils Ehrenström.

– – – – Och finner derwid ingen swårighet mer än af dem, som blifwa dömde på första stembningen; ty föranlåtes aldraödmiukeligen iag förfråga, om wid slijka stembningar, som effter processen i tijd blifwa uthfärdade, icke skall införas den clauselen, att domb faller i saken, antingen de comparera eller eij, så framt de uthan laga förfall äro borta.


g) Lagmannen Arendt Silfwersparre.

Effter som praxis altid warit, att den parten, som wid häradsrätten succumberat, och emot häradzdommen appellerat, wid nästa lagmansting sin appellation bordth fullföllia, och uti den 1 § af högstbemälte Kongl. förordning förmäles, att då en sak på häradztinget warit afdömd, och igenom laga wad under lagmansrätten kommer, så betarfwas till dess stemning intet så lång tijd, uthan högst 6 weckor; och någre gånger har förspordt, att tijden emillan det häradzdomen uthfallit, och lagmanstinget tillstundat, har warit så kårt, att den appellerande parten intet har kunnat citationen uthtaga, och sin contrapart tillställa, hwarföre och han, som häradzdomen wunnit, wid det deruppå fölliande lagmansting påstått, att dess contrapartz appellation skulle declareras för desert, och häradzdommen confirmeras,