Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/576

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
562
URKUNDER TILL

häradztingen warit afdömbde, och igenom laga wad under komma, betarfwas till stämbningen intet så lång tijd, uthan högst 6 weckor; nu hemställes, om icke en wiss tijd må uthsättias och deruti denomineras terminen af 3 weckor att uthtaga och lefwerera stämbningen till lagmansrätten för dem, som bo inom lagsagun, på det en åthskillnat må blifwa emellan dem och de långwägade, som wistas uthom lagsagun, emädan wid lagmansrätten förelupit sådana disputer om tijden, att alla, oacktat hwar hälst de bo, willia hafwa 6 weckors termin ifrån stämbningen och dess lefwereringztijd.


n) Landshöfdingen Hr Anders Lindehielm.

Att rätterne böra noga i acht taga deras tingz- och rådstugu timar, så att de tijdigt sig dertill inställa, och icke, som offta på rådstugurne och cämnärsrätterne skier, sammankomsten, som bör vara klåckan 8, af en eller annan rättens medel fördröjes till klåckan 9 och 10, då dhe, som tillstädes ähre, intet stort kunna företaga, och wid samptliges sammankomst så sent på dagen intet stort förrättas; hwarigenom många saker längre komma att fördröjas till uthslag, än de elliest borde, och sådant i sakernes afgiörande förorsaka ett alt för långt drögzmåhl; altså hemställer iag uti Eders Grefl. Excell:ce godtfinnande, om häröfwer något skulle finnas nödigt i processen att införa och derhos foga ett wist wijte, så wäl för dommare, när de eller någon af dem, som utheblifwer, som det elliest för parterne satt är.


o) Häradzhöfdingen N. Gyllenkrook.

1. Innehåller fuller Kongl. Maij:tz allernådigste förordning, angående widlöfftigheters afkårtande i rättegånger, af den 4 Iulii 1695, § 2:do, att då swaranden sig uthan införsändt förfall på laga citation absenteras, bör saken afgiöras; men som det uti somblige måhl synes falla något betänkeligit, särdeles uti små criminalährender, såsom tiufsaker, injurier och slijkt, som äfwen i jordetwister, så förmenes oförgripeligen, om icke i sådant fall den skylldige kunde första gången slippa därmed, att han pro absentia blifwer sakfäld, män andra gången saken till afgörande företagas, eller så wijda man stricte bör