allmogen först hafft fram sine ährender, som contribuera deras ting:- giästningzpenningar till häradzhöfdingens, nämbdens och häradzfougdens underhåld, så wida de tillräckia, jempte cronones och criminelle ransakningar, uthan torde skie, att andre ståndzpersoner, såsom probster, brukzförwaltare, borgare i städerne, officerare såldater och hwilke flere, som icke kunna hinna betiena sig till theras expeditioner af ordinarie tingzterminerna, om deras förre saker då icke kunna blifwa upskutne till nästa ting, och då så mycket längre terminer uthsättias, att de kunna komma före, hälst de mehrendels härflyta af widlyfftige räkningars uthredande, och de gemenligen sökia menagera den omkåstnaden på extraordinarie ting för häradzhöfdingen och nämbden, i föllie af Kongl. förordningen om extraordinarie ting och synegånger etc., eller om man icke straxt på extraordinarie tingens sluth, uthan widare communication med högl. Kongl. håll-ätten, finge immediate optaga deras instämbde twistigheter på deras omkåstnad, der de det skulle begära och samtyckia, emedan tingzgiästningzpenningarne elliest uti denne lilla jurisdictionen till 3 ordinarie ting om åhret, föruthan de månge extraordinarie tillfälligheter och criminalier, intet förslå och willia giöra tillfyllest till wederbörandernes underhåld.
10. Ad art. 4:m.
Effter som advocater och procuratorer esomofftast wid tingen bruka widlyfftige och fast onödige skrifftewäxlingar, den ena emot den andra, och tijden dermed mycket uthdrages, till andre parters uppehåld och stora bekåstnadh, hwilka sig emedlertijd måste uppehålla och tijden afwachta, innan de med sine saker kunna komma före; ty wore önskeligit, att de kunde blifwa på något giörligit ätt restringerade och äfwenså belagde med 2 dahler s:mtz plicht, äfwen som i cämnersrätten, att processen ju till någon dehl måtte kunna lindras och förkårtas.
11. Ad art. 5:m.
Skulle det intet lijtet facilitera dommarens beswär, om den, som saken winner, äfwen som den, som finner sig missnögd med dommen och dy interponerar sin laga appellation till lagmanstinget, blefwo imponerat att låta böta sine 2 dahler s:mt, om han icke då straxt wid tinget, effter denne 5 art. och förre uthgångne Kongl.
