Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/607

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
593
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

eller deras fullmächtige iuramentum calumniæ, förrän dem tillåtes saken att uthföra; altså påminnes uti ödmiukhet, om icke slijkt äfwenwäl wid häradzrätten bör practiceras, hälst derigenom offta händer, att de trätedryge parter draga afskydh för eden och med sine onödige processer innehålla.


y) Häradzhöfdingen Andreas Hein.

1.

Synes oförgripeligen, på det de stridige parter så mycket snarare och bättre måge afhulpne och ett definitift sluth afsagt blifwa, det swaranden finge någon längre tijd att möta sin wederpart till answar, på det han måtte hafwa råderum alla sine wittne och andra skiähl till första tinget att producera, och derföre honom förelades sådant uthan hwariehanda exception eller inwändning att effterkomma; skedde det icke, då hafwe dommaren mackt att dömma effter saksens beskaffenhet, hwarigenom hemmades det upphåld, som offtast sker wederparten till tidzspillo och omkåstnad, föruthan det månge interlocutorieresolutioner woro således onödige att afsäijas, hwartill intet litet hulpe, att käranden obligerades, citationerne in originali ställa swaranden i egne händer, i hans hus eller boställe, och ingen annanstädz, efftersom det kan hända, att han icke woro på kyrkiowallen, då citationen förkunnas skulle, deraf den, som stämmes, finge tillfälle att prolongera med processen, men antingen han wore hemma eller eij, så kunde stämbningen publiceras och sedan in originali slås på husdörren, hwaraf citationsmännerne kunde under vidimation för rätten lefwerera en copia, och det i alla måhl, så i criminal som mindre saker, att på det saken, så mycket giörligit är, kunde wid första tinget blifwa definitif afdömbd.


2.

Och på det sådant så mycket bättre kunde ske och icke någon af contraparterne wid saksens företagande skulle jäfwa dommaren för hwarjehanda sig inbillade orsak skull, så proponeres i underdånighet och oförgripeligen föreslås, att den parten, det ware sig käranden eller swaranden, så snart citationen woro uthtagen och förkunnat, skulle sig hos öfwerdommaren anmäla, som hade något jäf emot den ordinarie dommaren, på det en annan kunde, innan tinget företogz,

Utlåtanden.38