obligeras sig sättia och samma termin och stund afwachta, fast intet annat för rätten är att beställa; fördenskull frågas i underdånighet, på den händelsen när inga saker äro att förrätta, om det icke då kan wara nog, att appellans söker testimonium appellationis hemma hos cembnären och sedan notificerar så wäl sin contrapart som rådstugurätten om sitt wad.
§ 1 3. Aldenstund det mycket hällsosampt stadgat är, att när wichtige saker wid cämbnärsrätten förefaller, der då bör uthfärdas skriftelige relationer, hwaraf äfwenwäl rådstugurätten till de lagwadde sakers desto skyndsammare sluth sig betiena kunna, så förfråges uu underdånighet, hwem samma relation författa skall, emedan med ciämbnären och notarien sitter twenne borgare allenast, som derföre ingen lön niuta, och uti sådane måhl till största dehlen oförfarne
§ 16, Här förmäles, att ciämbnärsdommar hälst skulle afsäijas om måndagen; så förfrågas i underdånighet, om det så stricte bör hållas, att häruthinnan icke någon ändring ske kan, i synnerhet som måndagen är förnämbsta rådstugudagen, och uti de små städer, hwarest allenast en notarius är, som både rådstugun och cämbnärsrätten upwachta skall, måste ifrån endera orthen sig absentera, hwarigenom mycket angeläget kunde komma till att studza; synes derföre oförgripeligen bäst woro, att ciämbnärsdommarne afsades på en tijsdag, som ordinarie cämbnärsdag är, så kunne samma rätt om torsdagen, som och är en ordinarie ciämbnärsdag, der den änteligen sittia skohlc, emottaga appellationerne af de parter, som igenom wad devolvera sig under rådstugurätten.
ö) Iustitiæbetiente i Nylandz och Tavastehus lähn.
Ad § 1:m. Emedan en dehl af adelen och andre ståndzpersoner ibland inkomma med de exceptioner att eij willia wid häradzrätterne uthan erhållen skrifftelig stämbning comparera; fördenskull synes nödigt, att för tydeligheten skull blefwe förklarat, om en slijk exception kan wara af någon wicht eller eij.
Ad dito §. Denne § innehåller wäl, att en innom häradet boende skulle instämmas 14 dagar föruth i häradzrätterne; men så synes oförgripeligen, att enär käranden är en främmande och resande, eller och swaranden en lös karl, och de fuga suspectus, eller och för
