Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/620

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
606
URKUNDER TILL

innehålla 5, 6 och än flere tingzställen, så kunde de allenast, som yda till ett annat tingzställe, doch inom häradet, niuta 14 dagars termin; så och att rådstugurätterne, der ingen ciembnärrätt är, skulle bruka lijka termin med ciembnärrätten, och i synnerhet att om saken woro näst före tingztijman passerat, att den på färska gärning kunde blifva uptagen och afgiord, och icke till annat ting eller 1/3 åhrs tijd upskiutas.

4. Förorsakas mycken widlöfftighet deraf. att i de sterbhus. som månge interessenter finnes, måste creditorerne uthtaga citationer på hwar och en interessent, att skaffa dem tillhanda, som dock icke kan wara giörligit, effter som några, sedan de tillgripit egendommen, rest till främmande orter, och saken således måst liggia neder, och den fordrande parten wara rättlös, altså synes till förekommande deraf, att den arfwingen, som sitter qwar, måtte till swars stemmas i anledning af det 17 cap. Rådst.balken, hwilken sedan skulle vara plichtig sådant sine interessenter tillkänna gifwa, eller och betala sielf af den näst befindtlige egendommen på sätt, som Kongl. Maij:ttz resolution angående reducerade godz ehrsättning innehåller, och det 22 cap. Erfdabalken L. L. och 17 cap. ejusdem tit. Stl.. medgifwer.

5. Såsom den, hwilken förfallelös borto blifwer, bör fällas in contumaciam, så är nödigt, att en separation införes emellan civil- och criminalmåhl, hwilka förre måge dömmas in contumaciam och de senare anstå, så att den angifne fuller böter för sitt utheblifwande. men sedan med laga medel, om så behöfwes, framskaffas till svars, eller der han håller sig undan, genom proclama instämmas, och sedan contumaciter dömmas.


Ad punct 2:dum.

1. Emedan intet straff är uthsatt på dem, som försumma tingzprädikningarne, uthan infinna sig allenast effter prädikan, så att de kunna wid upropet wara tillstädes, altså wore nödigt, att något derpå utsättes, och efftersom Hans Kongl. Maij:tt anno 1 700 förmedelst bref till håfrätten allernådigst förklarat, att förargelse och oliud wid tingzprädikningarne bör anses och straffas lijka som det woro skedt i kyrkian, så synes jembwäl i detta måhl kunna giöras en lijkhet och till mehra uplysning sielfwa böterne uthnembnas. Sammaledes

2:o. Om dem, som komma druckna för rätta, finnes intet infört, uthan har praxis warit, att de blifwit sakfälte till 6 marker i