Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/666

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
652
URKUNDER TILL

otienlige personer låta giöra, icke en gång lembna effter sig, håla hos allmogen, antingen inventarium, mindre annor laga skifftesbref, eller tillförlåtelig bewijs om boetz tillstånd, och det offta uthan en gång att låta sammankalla creditorerne, eller dem, som elliest något anspråk kan hafwa på sterbhuset eller arfskapet; då måste en sålunda orättlidande part sedan effteråth fara omkring och särskilt incitera låta alle arfwingarne, ehwart de sedan kunna igenfinnas; submitteras i dy nådige öfwerheten, huruwijda en på sådant sätt oförrättat creditor eller annan rättsökiande person skall just wara förbunden på en hwar af sterbhusetz interessenter att upwisa separatim en laga publicerat citation derest de bo och wistas, eller huruwijda det må giöra tillfyllest, att han alle arfwingarne låter conjunctim in kalla derest arfskapet fallit och delningen skedt är, allenast citationen innehåller en sådan sicht, som in- och uthrijkes parter effter lag och stadgar tillkommer.

6. Ehuruwäl mankiönet effter lag äger för qwinnokiönet tahla och swara, hälst i civilmåhl, så är lijkwäl genom tijdens förlopp och långlig antagen plägsed så wida kommit, att hustrur i deras mäns frånwaro och enckior effter deras mäns död uthan någon målsman för rätten sistera, saken incitera, der tahla och swara, ja sluta med andre contracter och af handlingar, och det så wäl de, som af bondeståndet som af större condition och wilkor äro; så torde wara oförgripeligen att ehrindra, det något närmare härom förordnades, huruwijda sådane elliest inhabile personer säkert måge och kunna för rätta admitteras att agera, helst wid de nedrige instantierne: jembwäl och det ingen, som på någon omyndiges wägnar tahlar eller kommer att swara, måtte blifwa antagen, förrän han effter förmyndareordningens innehåld upwisar ett sådant tutorium eller confirmation ifrån wederbörande dombstohl, som högst allegerade stadga förmår.

7. Kongl. Maij:ttz allernådigste 1695 åhrs rättegångzförordning gifwer fuller anledning till, att den, som temere litigerar, bör behörigen anses och straffas, men som ändoch mehr än offta wid tingen händer, att en eller annan, som nomine publici agerar, ware sig skogzsaker eller elliest andre cronesaker, uthan ringaste skiähl eller probation, ja titt och offta på blotta præsumptioner eller löst tahl allenast tingföra allmogen, låtandes stundom hela sochnarne någre