än twänne eller ock ett häradsting om åhret hålles och hållas kan, såsom uti Lapland och Kåpparbärgs lähn eller flerestädes.
Wid den 2:dra § tyckes den Kongl. Rätten wara nödigt, det lagmännen och häradshöfdingarne icke allenast gifwa landshöfdingen i orten tillkiänna om tingstijmarnes utsättjande, utan ock at de böra afwänta landshöfdingens swar därom och bijfall, på det om landshöfdingen å embetes wägnar kunde hafwa af nöden at sielf biwista tinget, en sådan termin måtte kunna utsättjas, då han eij woro hindrad af andre angelägnare des ämbetes beställningar; doch så, at samma terminer lämpas effter den tid, som lagen, rättegångsordinantien och flera Kongl. Maij:tts förordningar förmå och innehålla.
§ 3. Wid denna § och de orden: at Kongl. Maij:tts ährender först af giöras, påminnes, at först de wahnlige Kongl. förordningar och placater, effter Hans Maij:tts nådigste påbud, för allmogen pläga upläsas, hwarpå upbud och inteckningar för sig gå, och sedan Kongl. Maij:tts ährender företagas med det fölljande, som denne § innehåller.
§ 4. Härwid synes den Kongl. Rätten wara nog i sådane måhl, som angå sjelfspillingar, at häradshöfdingen allenast notificerat landshöfdingen måhlet, tingstiman och orten, och sedan straxt, utan at afwänta landshöfdingens swar, häruti ransakar och dömer, på det at de så mycket skyndesammare må kunna afgiöras och den döda kroppen, särdeles om sommartiden, eij alt för länge obegrafwen liggia.
§ 5. Ad verba: civile eller borgerlige måhl, är den Kongl. Rättens mening, at istället för borgerlige måhl kunde sättas rättegångs måhl, efter som ordet borgerlig eij synes wäl kunna lämpas till rättegångssaker, som drifwas wid häradstingen, hemställandes till den Kongl. commissionen elljest, om icke de brukelige orden civil och criminal med flera dylika skulle kunna behållas, alldenstund de äro så bekante, at nästan hwar och en dem bättre förstår, än om de på swänskan skulle öfversättias.
Ad verba: särskilt ting, utan laga ting, lemnas i lika måtto till den Kongl. Lagcommissionens godtfinnande, om icke det skulle synas bättre, så uti denna, som den fölljande 6 § at bruka de orden extra- eller extraordinarie ting, som äfven wäl äro så bekante, at hwar och en dem förstår.
