Sida:Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans-1645.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


Eub.Armt Folck wij icke vndfly moste,
Vthan them medh rådh ock hielp tröste.
Gudh nåde then som tränger så,
För hwars mans dörr at betla gå.
Pel.Han blyjes mäckta som jagh nu seer,
Och sigh ey som en Tiggiare teer.
Ty the pläga föga sköta om,
Fast thet wore Keysaren aff Rom;
De löpa lijkwäl Nisse i Näsan,
Sköta ey om man wil dem snäsa.
Eub.Han kommer hijt sackta gångandes,
Hwadh han är blij wij förnimmandes.
Ac.Nu är tijdh at jagh träder an,
Och min Bön Sonligh ställer fram.
I Himmelen och in för ehr
Syndat haar jagh, o min Fader.
Ehr Son kallas jagh är ey wärd,
Giff migh ehr gunst jagh beder här.
Pel.Hwadh mon nu jagh för röst här höra?
Hon sannerligh mitt hierta rörar.
Ac.Jagh är eder Son Acolast,
Förslöst hafwer jagh löst och fast.
Giff migh then ringaste Drängia rätt,
Bewijser migh gunst på thetta sätt.
Pel.O tu min Son, min hiertans Son,
Gudh haar migh gifwit een stoor mon!
Aff frögd mitt hierta brista må,
Nu haar jagh nogh at jagh tigh sågh.
Ac.Förlåt migh Fader thet jagh tör
Edert Ansichte komma för,
Ty jagh haar nu. Pel. taala ey meer,
Hwadh tin nödh är jagh nu wäl seer.

Min
M