Sida:Från Eldslandet.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
134
SJUNDE KAPITLET.

de inre fjordarna erinrar naturen stundom nästan förvillande om hvad man i Norge kan få se.

I en af de vackraste bland dessa fjordar, Romanche Bay, kallad så af den stora franska Kap Horn-expeditionen efter dess fartyg, tillbragte vi natten, och på middagen den 4 maj voro vi i Ushuaia. Bland bebyggda orter vid en hafskust i fjällnatur har jag knappast sett någon vackrare än denna lilla plats. Här finna vi ett af dessa undantag, till hvilka jag ofvan antydt, där man minst af allt kan tala om enformighet i naturen. Den



ligger vid stranden på sluttningen af de 1,100 m. höga Martialfjällen djupt inne i en vik, som gifvit den dess indianska namn — Ushuaia betyder »den djupa viken». I fonden af denna reser sig det spetsiga, obestigliga Mount Olivaia, ett af Eldslandets skönaste fjäll. Mot sydväst ser man Hoste-öns taggkammar, mot sydost Navarins mera jämna yta. »Staden» själf är blott en oregelbunden samling af hus. Det märkligaste bland dem är regeringshuset, en stor rödmålad byggnad med långa flyglar riktade inåt land. Vidare märkes det hus, som bebos af guvernören, den högste ledaren for det argentinska territoriet »Tierra