Hoppa till innehållet

Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


52

efter kardinaltal i y. fsv. vanligen (i ä. fsv. sällan) mark.

§ 111. Paradigmet gās gås:

Sg. n. d. a. gās g. gāsa(r)
Pl. n. a. gæs (dvs. -ss) g. gāsa d. gāsom

Så gå också lūs (pl. lys), mūs och det (stundom neutrala) älst endast såsom pl. förekommande dyr (dvs. -rr) dörr, g. dura, dora eller (genom inflytande från n. a.) dorra, dør(r)a, d. durum, dorom, men i y. fsv. även såsom sg., regelbundet böjt enligt § 92, alltså pl. dø̄r(r)ar.

§ 112. Paradigmet :

Sg. n. d. a. g. kōa(r), kō(r)
Pl. n. a. kø̄(r) g. kō(a) d. kō(o)m

Så gå också klō, och ā (pl. ǣr) å, tå.

Anm. I y. fsv. kan omljudet i n. a. pl. saknas, alltså t. e. kōr, klōr, tār.

§ 113. Paradigmet mōþir moder:

Sg. n. mōþir g. d. a. mōþor
Pl. n. a. mø̄þẹr g. mōþra d. mø̄þrom

Så gå också dōttir dotter och systir syster.

Anm. 1. G. sg. kan efter 1350 ändas på -ors (analogi från faþurs, se § 107), senare utbytt mot -irs, -ẹrs.

Anm. 2. N. a. pl. kan i y. fsv. ändas på -rar (i skrifter från Finland även -rir, -ror).


5. Pl. n. -un.

§ 114. Paradigmet ø̄gha öga:

Sg. n. g. d. a. ø̄gha
Pl. n. a. ø̄ghon g. ø̄g(h)na d. ø̄ghom

Så gå också ø̄ra och nysta nystan samt i sg. hiærta hjärta, som däremot i pl. n. g. a. (d. ej anträffad) ändas liksom i sg. på -a.