Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30


satt, änteligen wäl kunde förslå både til Capital och InteresseInteresse för många åhr, så tycker mig, at en ährlig Man ändå ej kan taga sin säkerhet tilfyllest i denne tiden. Dock om jag skal säja sanningen, så har jag täml. sedt mig före med godo panter, och om jag wore så lyckelig, at alla mina Gäldnärer wille snart dö, så kunde jag af deras panter, som wäl a 20. gånger mer wärde än Capitalerne, bli en förmögen och behållen man. Ty de äro alla så utfattige, at ingenderas änckior eller barn skulle, som jag hoppas, nånsin kunna lösa dem ut. Och ju fattigare folcket i gemen är, ju nöjsammare är det för den, som har litet penningar in manibus til at röra sig med: emedan då måste andras egendom ibland så godt som för ingen ting falla en ährlig Karl til, utan at man behöfwer mycket swettas. . . .


2. Inträdet.

HÅKAN. TRULS.

Låssar ej bli Håkan warse: utan kommer löpandes och springer omkull Honom:

ACh! hwad för en stor olycka, hwar skal jag finna igen min ährliga Husbonde; den ährlige och widtberömde Herr Håkan Smulgråt. Jag har nu lupit hela Staden omkring och sökt honom, så at jag rätt nu mister anden; men det har warit fåfängt. Jag kan ingenstädz träffan. Doch hwad hielper det, at jag står här och pratar längre. Jag måste ännu löpa på flere ställen, at söka honom up:

I det samma springer han än en gång ikull Håkan.

Du ährliga Husbonde, det angår din wälfärd, at jag får dig igen.

H. Smulgråt.

Huru är det fatt, Truls, ästu galen. Jag står ju här för dig, och du ser mig intet.

Truls.