honom, är så upricktig, at han ej kan tåla någre konster. Kan jag ej på annat sätt, än därigenom winna honom, så will jag häldre bli i det tilstånd, hwari jag nu är. Men det säger jag, at ingen annan än han, förmår ändå nånsin winna mitt sinne.
Ingri.
Hwad är nu åter detta för snack. Kiära Jungfru: Jag tror, at I ären underlig. I säjen, at I hållen af en Karl, som I ej kiännen, utan at han wet deraf: I säjen at I ej heller wiljen, at han skal få weta deraf, och at förutan honom ingen Karl i werlden någonsin skal kunna behaga Er. Nå wälan då, så blif länge nog i det oroliga tilståndet hwari I ären. Intet skal jag förneka Eret, ock den som intet wil hielpa sig sielf, har swårt wid, at af andra bli hulpen. Nej tacka wil jag trulses och min kiärlek, det gick flinckare för sig: Ty jag wiste ej ett ord af, för än saken war klar, och skiedde det i sådan hast, at jag nu efter åt ej så just kan påminna mig, om han tiltalte, mig först om någon kiärlek, eller jag honom! Men sj, där hwar han kommer.
Jungfru Lisa.
Farwäl Ingri! Jag wil ej hindra Ert samtal. Men lät ingen få weta hwad jag förtrodt dig.
Ingri.
Nej, nej, det har ingen nöd.
2. Inträdet.
TRULS. INGRI.
Truls.
LA la te ra la .... hey.
Ingri.
Hålla, Truls, skiäms du intet. Du löper utan at sj dig före, och kan du på det sättet snart springa omkull folck: Men huru kommer det sig at du nu äst så lustig?
