Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
93

H. Smulgråt.

Lät mig då först få weta Ert ärende til honom.

Kiöpmannen.

Åh! det är bara en lapperjs Bagatelle, utan consequence.

H. Smulgråt.

Är det bara en Bagatelle så är det jag, som heter Håkan Smulgråt.

Kiöpmannen båckar sig för Håkan och säjer:

Hans tienare min Högt-ärade Hr. Håkan Smulgråt.

H. Smulgråt.

Ja så, är det intet annat än sådant. Ja jag skal strax swara Eder derpå, at jag ej behöfwer, eller kan taga an någon tienare så länge jag har min Truls hos mig. Ty jag behöfwer ej någon annan, och ej heller står jag ut med, at föda flere än en.

Kiöpmannen.

Åh! Herren skämtar bara med mig.

H. Smulgråt.

Jag skämtar intet, utan säjer Er ännu en gång, at jag intet wil ha Er i min tienst. Farwäl, jag har nu ej längre tid at uppehålla mig för Er skuld.

Kiöpmannen tager Håkan i armen och leder honom tilbakars igen.

H. Smulgråt.

Jag tror, at den Karlen är rasande, som wil änteligen på twinga mig sin tienst.

Kiöpmannen.

Det är just ej det, som jag skulle åstunda, utan jag begiär bara, at Herren wille wara så god och läsa detta paperet.

H. Smulgråt.

Ja, så mycket kan jag wäl giöra Er til tienst.

Medan han tager up sina Glas-Ögon, säjer han för sig sielf.

Hwem
M 3