straxt får afrinna, hwarefter mäsken genast öses i rostkaret, wid hwars tapphål en så är ställd, hwaruti wörten får rinna. När något afrunnit i såen, slås det i pannan att wäl uppkoka, och öses sedan på rosten, då annan wört i dess ställe hälles i pannan att uppkoka, och sedan öses på rosten. På detta sätt fortfares med all wörten, tills den blir klar: då slås watten i pannan att uppkoka, och deraf öses på rosten, så länge man känner att någon söt smak finnes uti den wört som afrinner. Den som will, kan af första wörten aftaga till wörtbröd och buska; och om man will hafwa öl, så slås den öfriga hufwudwörten i pannan, och deri lägges, med hett watten förut afsköljd, humla, alltsom man will hafwa ölet beskt. När detta börjar att koka, efterses noga att det ej kokar öfwer, samt spädes esomoftast med en skopa kallt watten; men under kokningen aftages wäl skummet, som slås till den swagare wörten. När ölet således kokat en god timme, silas det uti en så och ställes att swalna. Emedlertid kokas den swagare wörten, med något mindre humla till hwarje panna, samt silas och ställes att swalna; sedan passas noga på när ölet är lagom swalt att jästa, hwilket bäst ses, då man af ett påtändt ljus låter en droppa falla i ölsåen: om den då sprider sig och förswinner, så är ölet för warmt; men om talgdroppen genast stelnar, så att den kan som en hinna med fingret borttagas, då bör straxt till en tunnså öl en kanna god färsk jäst iläggas,
