Sida:Handbook huruledes Gudztiensten-1614.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Wij som äre aff syndom swår/ Måghom alle qwijdha/ Hoo är then som för oss gåår/ Och wil dödhen lijdha: Thet giorde Christus allena/ Han haffuer lijdhit hårdan dödh/ Och frelst oss aff dödzens nödh/ Helighe HERre Gudh/ Helighe starcke Gudh/ Helighe barmhertighe Frelsare/ Tu ewighe Gudh/ Låt oss icke bortkastas/ J brinnande heluetes glödh/ War oss barmhertigh.

Wij som leffue jcke som oss bör/ J synd altijd falle/ Hoo är then oss starcka gör/ Emoot synder alla: Then helghe Ande allena/ Som drijffuer synd aff hiertat bort/ Hans är thet som wäl är giordt/ Helighe HERre Gudh/ Helighe stacke Gudh/ Helighe barmhertighe Frelsare/ Tu ewighe Gudh/ Låt oss icke förtapas/ J then ewinnerligha dödh/ War oss barmhertigh.


LÅt oss thenna krop begraffua/ Och then trona altijdh haffua/ Han skal på domedagh vpstå/ Och oförgengeligh bliffua tå.

Jord är han och aff jorden giord/ Skal ock så åter warda jord/ Aff jordenne skal han vpstå/ När Gudz baswn begynnar gå.

Ändoch kroppen förrotnar här/ Leffuer doch siälen Gudhi när/ Som henne frelste aff all nödh/ Genom sins Sons pijno och dödh.

Hans