som Harald Hjärne redan för ett kvartsekel sedan framhållit.
De två länder som därvid närmast skola behandlas äro de två västeuropeiska protagonisterna England och Frankrike, vilkas finanshistoria är ojämförligt fylligast bearbetad. Som parallel till Sverige har Danmark också intresse. Detsamma är givetvis i ännu högre grad fallet med Ryssland, men fullständig obekantskap med språket har hindrat all självständig undersökning i fråga om dess finanser.
Det begagnade materialet må först i korthet omtalas.
För Frankrikes del föreligger en ovärderlig
aktpublikation i den av Boislisle (och Brotonne) utgivna
serien Correspondance des contrôleurs généraux des
finances avec les intendants des provinces 1683—1715
(I—III, Paris 1874—97), närmast bilagorna, varifrån
också siffrorna i flertalet bearbetningar äro hämtade.
För närmast föregående period fyller det Colbert’ska
urkundsmaterialet motsvarande uppgift: Cléments serie
Lettres, instructions et mémoires de Colbert (I—VII,
Paris 1861—73) och i någon mån Deppings
Correspondance administrative sous le règne de Louis XIV (III,
Paris 1852). Bearbetningarna äro mycket rikhaltiga i
fråga om faktiskt material. Den bästa översikten
erbjuder Sagnacs framställning i det välkända, av Lavisse
utgivna samlingsverket Histoire de France VIII: 1 (Paris
1908), medan mycket givande specialundersökningar
föreligga i G. Martins L’histoire du crédit en France
sous le règne de Louis XIV (I, Paris 1913), än så länge
huvudsakligen för den Colbert'ska perioden, och A.
Vuitrys Le désordre des finances et les excès de la
speculation à la fin du règne de Louis XIV etc. (Paris
1885).
För England finns knappast någon särskild urkundsamling att anteckna men däremot en bearbetning med ovanligt god framställning av de ekonomiska sam-
