vara upphävt ännu i dag. Det är därför en flerhundraårig ordning som frågan gäller, ehuru förskjutningarna i uppfattning och tillämpning under dess långa tillvaro också å sin sida förtjäna uppmärksamhet. Tyngdpunkten i den följande framställningen ligger helt och hållet på Frihetstiden.
1
Försvar och sjöfart En viktig sida av merkantilismen, framför andra betonad av den nu avlidne engelske ekonomiske historikern W. Cunningham, är dess strävan att direkt eller indirekt stödja ett lands försvar. Det ligger då i sakens natur, att ett dylikt syfte framför allt skall ha präglat den engelska sjöfartspolitiken, eftersom Englands försvar alltid främst varit dess sjömakt, och sambandet mellan sjömakt och sjöfart, krigsflotta och handels- eller fiskeflotta, nödvändigt måste vara starkare än sambandet mellan lantförsvaret och någon huvudsida av den ekonomiska verksamheten till lands. Man finner också ständigt i de inledande motiven till den merkantilistiska periodens engelska sjöfartsförordningar hänvisningar till sjöfarten som grundvalen för ej blott landets välstånd utan också dess trygghet och styrka; särskilt gäller det den ryktbaraste av alla dessa författningar, nämligen 1660 års navigationsakt, den utvidgning och förnyelse av Cromwells motsvarande lag från 1651 som sedermera skulle äga bestånd i nära tvåhundra år. Det är också mycket lärorikt, att den. ekonomiska liberalismens grundläggare Adam Smith ansåg navigationsaktens föreskrifter ”lika visa som om de alla hade dikterats av den mognaste visdom”, av det skälet att ”försvar är mycket viktigare än väl-
