i början av riksdagen (19 februari) från den redan förut omtalade Stockholmsköpmannen Spalding, genom ett yrkande att man i skeppsfriheten ”måste observera samma regler som Engelland brukar vid våre skepps utestängande”. Detta betydelsefulla yttrande gav tydligt uppslaget till produktplakatet; det visar dels att initiativet utgick från en av Stockholmsköpmännen i kommersedeputationen och dels att en imitation av England åsyftades. Spalding fick en vecka senare förstärkning av den för ändamålet tillkallade statssekreteraren för utrikesärendena, D. N. von Höpken, hattpartiets framtida skapare och en av den äldre Frihetstidens skickligaste och minst nogräknade statsmän, särskilt verksam i och för alla nya ekonomiska företag och planer i merkantilistisk riktning samt därför naturligt nog president i kommerskollegium fyra år senare. Höpken visade, att 1720 års förbundstraktat med England inga hinder lade i vägen och pekade direkt på den åsyftade positiva åtgärden med orden: ”Traktaten giver anledning att förbjuda engelsmännen, det de intet komma hit med andra varor än deras lands produkter”; han hade därmed föregripit själva de ordalag i det senare s. k. produktplakatet, som skulle skapa dess namn. Något senare formulerade Abraham Grill, medlem av ett känt och ansett handelshus i Stockholm, Höpkens ord till ett preciserat yrkande.
Lantmarskalken var emellertid till en början ganska tveksam, om tiden var mogen, innan skeppsfarten kommit i bättre skick; vilket en adlad stor affärsman i Göteborg, Wilhelm von Uthfall, besvarade med att man kunde få skepp till hösten och nu tills vidare författa själva förordningen. En livlig debatt utspann
