Abr. Hülphers & Son i Västerås, ehuru det enda omtalade beloppet är obetydligt (2 500 d. k. m. = 8331⁄3 d. s. m.). Från två andra köpmän, Alexander Weijdling i Linköping och Carl Eckman Hansson i Stockholm, förekomma också brev i Alströmerska brevsamlingen, från resp. 1756 och 1760, och det nedan sid. 289 återgivna brevet från sistnämnda år nämner två andra som verkets gamla handlande. En Stockholmsbutik omtalas också som möjlig avnämare, nämligen ”Geistens bod”; till herr Geist kunna varorna i nödfall säljas under det åsatta värdet ehuru ej ”under deras värde” (4 maj, 26 juni 1751).
Av mindre intresse är avsättningen på utlandet, emedan den möjliggjordes enbart genom stora exportpremier, när den över huvud taget kom till stånd. Redan förut har omtalats, att Alströmer 1757 velat ha regelbunden handel med norska köpmän men ansåg de efter våra begrepp ansenliga exportpremierna på 20 % otillräckliga; och 1760 återkommer han därtill, med de vanliga klagomålen över manufakturkontorets njugghet: ”Man skulle eljest nu kunna exportera något ansenliget ullna varor av våra tillverkningar både till Norge och flere utrikes orter, emedan den goda beredningen på våra kläden gör dem mycket begärlige” (29 okt.). Även på Indien och Kina åsyftades export, genom Ostindiska kompaniet, och den uppnåddes även i någon mån. Generalpersedelextrakten från Göteborg upptaga sålunda utförsel genom Ostindiska kompaniet av ”perpetuum” (eller ”perpet”) ”av Alingsås fabrik” för åren 1738 och 1743, nämligen resp. 182 st. till 4 004 d. s. m. och 50 st. till 1 219 d. s. m., varjämte under följande två årtionden före-
