Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
123

Propheter. (Se not. 1.) Apostlarne underläto derföre icke, at upmuntra Församlingarne til et andeligt och GUDi behageligt spelande och sjungande (Eph. 5:19. Coloss. 3:16. Jac. 5:13.) [1], at låta alt ärliga och skickeliga tilgå, (1 Cor. 14:40) göra alt GUDi til ära, (1. Cor. 10:31) upbygga hwarandre, wara altid glade, pröfwa alt och behålla det godt är, (1. Thess. 5:11, 21.) offra GUDi Lofoffer, (Ebr. 13:15,) låta alt ske til förbättring (1. Cor. 14:26) o. s. w. Ja Paulus och Silas förglömde icke heller i fängelse at lofwa GUD med sång. (Apost. 16:25.) Fast nu häraf blir klart, at de förste Christne wid sine sammankomster med Andeliga Lofsånger förrättat sin Gudstjenst, tyckes dock kunna slutas, at de derwid i början endast nyttjat Dawids och någre andre af Fädernas Psalmer, til dess at Församlingen blifwit mera rotad och stadgad [2]. Troligt är tillika, at utom

  1. I Jac. 5:13. heter det: är någor wid godt mod han siunge Psalmer, som nogare efter Grekiska texten Ψαλλέτω, är at spela på strängspel.
  2. Utom det, at Psaltaren nyttjades i ordning, woro wissa Psalmer mera i bruk, särdeles den 63 wid morgon och 141 wid afton-bönen. I Africanska Församlingen brukades den 22 Psalmen på Långfredagen, o. s. w. Denna sång war dock ganska enfaldig, och föga skild från ordenteligt tal, som Augustinus berättat; torde således haft likhet med wåre Recitativer.