Sida:Holm Palaeontologiska notiser (1897).djvu/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
170
G. HOLM. PALÆONTOLOGISKA NOTISER.

bakre thoraxlederna hos Olenellus Mickwitzi samt de derbakom liggande thoraxledernas från de främre afvikande form. Häremot kan framhållas, att förekomsten af en dylik utdragen rhachistagg här liksom annars väl måste anses vara af ornamental betydelse, samt derföre föga egnad till ett generiskt kännemärke. Så t. ex. är en art af Remopleurides, nemligen R. dorsospinifer Portl., på 8:de thoraxleden försedd med en liknande, lång tagg, hvars längd uppgår till halfva kroppslängden, medan de öfriga arterna sakna en sådan. Dessutom är såväl hos O. (H.) Kjerulfi som hos O. Mickwitzi rhachis på de flesta thoraxlederna försedd med tagg, hvarföre den ofvannämnda taggen hos O. Mickwitzi endast är starkare utvecklad än de öfriga. Hos Mesonacis vermontana åter sakna de öfriga thoraxlederna hvarje antydan till tagg.

Beträffande de bakersta thoraxledernas form, hvilken enligt Schmidt hos O. Mickwitzi skulle afvika från den hos O. (H.) Kjerulfi, så kan jag ej finna någon sådan åtskilnad, om man bortser från att antalet af de tagg på rhachis saknande segmenten hos O. Mickwitzi är större. Hos O. (H.) Kjerulfi äro nemligen dessa endast tvenne, men öfverensstämmelsen i byggnad mellan dessa senare och de bakre hos O. Mickwitzi synes mig vara fullständig, såsom framgår vid en jemförelse mellan mina figurer af O. (H.) Kjerulfi (»Om Olenellus Kjerulfi», Geol. Fören. Förh., Bd. 9, tafl. 14, fig. 1—2; tafl. 15, tig. 15—16) och Schmidt's af O. Mickwitzi (»Untercambr. Fauna in Estland», tafl. 1, fig. 1 samt 18—20).

Hvad slutligen pygidiet angår, så har Schmidt sjelf visat, att det ej är cirkelrundt såsom han först ansåg, utan i likhet med det hos O. (H.) Kjerulfi har bakkanten något urbugtad. Enligt Schmidt’s sista beskrifning och figurer (»Weitere Beitr. zur Kenntn. d. Olen. Mickw.», sid. 3, fig. 8—10 samt sid. 5) synes det hafva fullkomligt samma byggnad som pygidiet hos O. (H.) Kjerulfi. Jemför mina ofvan anförda figurer med fig. 8 i Schmidt’s uppsats.