96
(förvandla den till vatten), emedan talgen i detta fall blifver flytande på vattnet och utan nytta bortföres genom skorstenen eller cylinderkranarne.
Ångan verkar till en del sjelf såsom smörjämne, hvarföre här ifrågavarande smörjning ej så ofta behöfver förnyas, och är lämpligaste tillfället härtill vid gång utför lutningar, då regulatorn är sluten.
För att ej onyttigt bortslösa olja, bör smörjningen ske straxt före afgång från stationer och gör lokomotivföraren klokast uti, att dervid alltid följa en bestämd ordning och, en gång börjadt, aldrig afbryta detta arbete förr än det är helt och hållet utfördt, för att vara säker att icke något enda ställe blir afglömdt. Denna ordning har, oafsedt den fullständiga smörjningen, äfven det vigtiga med sig, att han lättare bör märka om alla ställskrufvar, lagerkilar och saxpinnar äro på sina behöriga platser och i vederbörligt skick.
Vattnets mängd och dess inmatning.
För en tillfredsställande och regelbunden gång af ett lokomotiv är nödvändigt att alltid hålla ånga vid det högst tillåtna tryck. Vid hvarje slag af pistonen förbrukas en viss mängd ånga, till hvars alstrande såsom förut är nämndt erfordras 1⁄1700 vatten i volum räknadt. Inmatningen häraf kan vara antingen oafbruten, det vill säga, med alltid verksam pump, till hvilken vattentilloppet från tendern regleras eftersom det förbrukas, eller periodisk, då den sker på vissa tider. För tåg med stor hastighet är det förstnämnda sättet det enda användbara äfvensom för hvilket tåg som helst det mest bränslebesparande i förening med större säkerhet att vid alla tillfällen hafva tillräckligt vatten. Om vi hafva tvenne vattenmängder af samma värmegrad, är det naturligt, att af den större kan
