Hoppa till innehållet

Sida:Irland och irländarna 1925.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

våldsam sinnesrörelse: de kände sig åter under the spell of Ireland, deras fattiga, skövlade, förblödda fosterland.




Irland har blivit kallat Europas fattighus, och sannolikt finnes intet annat civiliserat land där folkets flertal levat under sämre ekonomiska förhållanden. Efter Cromwells »pacifikation» var landet en ödemark och efter konfiskationen bedrevo dess nya herrar — the absentee lords — en hjärtlös utsvältningspolitik mot den infödda befolkningen. Ännu under det gångna århundradet var det ej ovanligt att arrendatorns familj bodde i en torvhydda utan eldstad i broderlig sämja med sin ende vän grisen, »the gentleman that pays the rent». Men intet folk har mera undergivet burit fattigdomens börda. Så länge Paddy kan äta sig mätt av potatis är han nöjd, när skörden är dålig svälter han och när den slår fel dör han utan klagan. Men hur fattig han än är står hans dörr öppen för den hungrande vandringsmannen, och sällan faller han offer för frestelsen att olovligt skatta sin välmående grannes förråd. Gästfrihet och ärlighet äro irländska nationaldygder.

Irländaren är en utomordentligt älskvärd människa; han är kvick och spirituell, vänlig och artig, han har ett poetiskt och musikaliskt sinne, och även under hemsökelsens tyngsta dagar har han bevarat sina kulturella intressen. Thackeray, som eljest var ganska snäv mot irländarna, kände sig mäkta

110