Sida:Jakob.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
78

Och han greps af den häftigaste längtan efter henne; han kunde icke härda ut längre. Sedan han hade släkt de öfverflödiga gaslågorna och förmanat gummorna att skifta om elden i den stora kakelugnen, så att golfvet skulle vara tort följande morgon, drog han af sig stöflarne i den mörka farstun och smög sig uppför trappan.




IX.

Törres hade med säkerhet räknat på solsken för sin stora dag. Därför blef han strax litet nedstämd, då han tidigt på morgonen trefvade sig fram genom den halfmörka butiken, för att öppna fönsterluckorna, och såg att det var gråkallt höstväder med blåst och mörka moln.

Han började arbeta med fönstren; men alt hade tagit sig så annorlunda ut i den strålande gasbelysningen på kvällen, och den kalla, grå dagern, som beröfvade alla färger deras friskhet, gjorde i ett nu slut på hans mod.

Han stannade och greps af tvifvel på sig själf. Han såg sig omkring. Månne det var bra, eller månne det var alldeles på tok?

Men då hörde han hennes lätta steg på trappan. Han skyndade emot henne och hälsade på henne i den mörka farstun. De omfamnade hvarandra, och i samma ögonblick var all oro likasom bortblåst från Törres.

Men i butiken, där det var ljust, rodnade