Sida:Jane Eyre (sv).djvu/372

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
98
jane eyre.

fattning betraktar en afgrundsandes vilda språng. Jag behöfde henne just som en desert på denna pepprade ragout. Wood och Briggs, betrakten skilnaden. Jemfören dessa klara ögon med de blodsprängda kloten derborta — detta ansigte med denna ohyggliga mask — denna växt med denna oformliga klump. Dömmen sedan, ni evangeliets förkunnare och ni lagens man, och kommen ihåg, att med den dom I dömmen andra skolen I ock blifva dömda! Gån härifrån nu. Jag måste läsa in min skatt.»

Vi aflägsnade oss allesamman. Mr Rochester qvarstannade ett ögonblick för att gifva Grace Poole några vidare förhållningsorder. Då vi gingo utför trappan, tilltalade mig advokaten.

»Ni, miss,» sade han, »är renad från allt tadel. Er onkel skall bli ganska glad att höra det — förutsatt att han ännu lefver — då mr Mason återvänder till Madeira.»

»Min onkel! Hvad är det med honom? Känner ni honom?»

»Nej, inte jag; men mr Mason känner honom. Mr Eyre har under några år varit en af korrespondenterne till han hus. Då er onkel fick ert bref, med antydan om att ni ämnade träda i gifte med mr Rochester, befann sig just mr Mason för sin helsas skull på Madeira hos honom. Mr Eyre meddelade honom denna underrättelse, emedan han visste att mr Mason var bekant med en herre af detta namn. Mr Mason, som, efter hvad ni väl kan föreställa er, blef både öfverraskad och bedröfvad, berättade hela sakens ställning och sammanhang. Er onkel, det gör mig ondt att nämna det, ligger nu på sjuksängen, från hvilken han, att sluta af beskaffenheten af hans sjukdom, som är tvinsot, och den höga ålder han uppnått, neppeligen mera kommer att uppstå. Han kunde således inte sjelf skynda öfver till England för att rädda er ur den snara, hvari ni hade fallit, utan bad i stället mr Mason att göra allt möjligt för att förekomma det tillämnade olagliga giftermålet. Han rekommenderade mig såsom hans biträde. Jag skyndade allt hvad jag kunde, och jag tackar Gud att jag inte kom för sent — och jag är öfvertygad att ni äfven gör detsamma. Om jag inte vore moraliskt öfvertygad att er onkel är död innan ni hinner fram till Madeira, skulle jag råda er att följa mr Mason dit; men som det nu är, så