Sida:Jane Eyre (sv).djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
41
jane eyre.

»Lögn är inte mitt fel,» ropade jag med hög och vild stämma.

»Men du är häftig, Jane, det måste du medge. — Och gå nu tillbaka till barnkammaren; gå, mitt snälla barn, och lägg dig litet att hvila.»

»Jag är inte ert snälla barn, och jag kan inte hvila nu; skicka mig snart till skolan, mrs Reed, ty jag afskyr att lefva här.»

»Jag skall minsann snart skicka henne i skolan,» mumlade mrs Reed, för sig sjelf; och sedan hon hopsamlat sitt arbete, lemnade hon hastigt rummet.

Jag var nu allena i besittning af slagfältet. Det var den svåraste strid, som jag hittills hade kämpat, och den första seger, som jag vunnit. Jag stod ännu en stund qvar på mattan, der mr Brocklehurst hade stått, och jag njöt af ensamheten omkring mig. Till en början smålog jag för mig sjelf och kände mig glad och stolt; men denna fröjdekänsla aftog snart lika hastigt som de häftiga slagen af mina pulsar. Ett barn kan ej tvista med äldre folk, så som jag hade gjort, kan ej gifva sina vilda känslor en ohejdad fart, så som jag gifvit åt mina, utan att efteråt erfara förebråelsens stygn och ångerns smärta. En ljungeld, insvept i härjande och förtärande lågor, skulle varit en passande bild af mitt själstillstånd då jag anklagade och hotade mrs Reed; samma ljungeld, svartnad och förbränd, sedan lågorna ha slocknat, skulle lika träffande målat mitt efterföljande själstillstånd, då en halftimmes tystnad och eftertanke hade visat mig vansinnet i mitt uppförande och tröstlösheten uti att sålunda hata och vara hatad.

För första gången hade jag erfarit hämdens berusande känsla; liksom ett starkt kryddadt vin, smakade den i början sött och eldigt; men dess eftersmak, bitter och metallisk, förorsakade hos mig en känsla, som om jag blifvit förgiftad. Gerna skulle jag nu gått och bedt mrs Reed om förlåtelse; men jag visste, dels af erfarenhet och dels af instinkt, att hon endast med dubbelt förakt skulle visa mig tillbaka och derigenom ånyo till ytterlighet uppreta alla mina oroliga och upproriska känslor.

Önskande att gifva mina tankar en annan riktning och att finna näring för någon bättre känsla än hämdens och