Sida:Jane Eyre (sv).djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
49
jane eyre.

»Monitörer, samla ihop böckerna och lägg bort dem!»

Fyra långa flickor uppstego från hvar sitt bord, och sedan de hopsamlat och lagt undan böckerna, tog miss Miller åter till ordet:

»Monitörer, tag in qvällsvarden!»

De fyra långa flickorna gingo ut och vände strax åter, hvar och en bärande en bricka med någonting, jag såg icke rigtigt hvad, anrättadt derå samt ett krus vatten och en bägare på midten af hvarje bricka. Maten langades rundt omkring; de som ville, fingo taga sig vatten ur kruset, och bägaren var gemensam för alla. När ordningen kom till mig, drack jag, ty jag var törstig, men smakade ej af maten. Jag var så trött och uppskakad, att jag ej kände den ringaste aptit. Jag såg dock nu, att maten bestod af en tunn hafrekaka, skuren i bitar.

Efter måltidens slut hölls bön af miss Miller, och sedan tågade vi af, två och två, uppför trappan. Alldeles öfverväldigad af trötthet, såg jag knapt huru sofrummet såg ut, utom att det, liksom skolsalen, var mycket långt. För denna natt fick jag dela miss Millers bädd, och hon hjelpte mig att kläda af mig. Sedan jag lagt mig, kastade jag en hastig blick öfver de andra sängarna, som stodo der i långa rader — inom tio minuter var det enda ljus, som fanns i rummet, utsläckt. Der rådde den djupaste tystnad och fullkomligt mörker — och det dröjde ej länge, innan mina ögonlock slötos af sömn och trötthet.

Natten förflöt hastigt; jag var för trött för att ens kunna drömma. Jag vaknade blott en enda gång, hörde stormens vilda tjut, huru regnet nedföll i strömmar, samt märkte att miss Miller låg vid min sida. När jag nästa gång öppnade mina ögon, hörde jag en klockas gälla ljud; alla flickorna vore uppe och höllo på att kläda sig. Ännu hade det ej börjat att dagas, och ett par sömniga nattlampor utgjorde rummets enda upplysning. Jag steg äfven upp, ehuru motsträfvigt. Det var isande kallt, och jag klädde mig så fort jag kunde för kölden och tvättade mig, så snart tvättfatet blef ledigt. Detta dröjde dock en god stund, ty vi voro sex flickor om hvart tvättfat, som stod på en tvättställning midt i rummet. Åter ljöd klockan; vi stälde upp oss i led, två och två, och gingo i denna

Jane Eyre. I.4