Gris stekt på Ängelska sättet.
Ängelsmännerna lära ej utan stort bekymmer påfunnit konsten at steka grisar efter deras smak: ty hwarken hafwa de welat steka bårt saften ur grisen, och den röriga sötman som sitter i saften; ej eller hafwa de kunnat fördraga löst stekt grisstek, efter den är klibbig, och ej kommer öfwerens med Ängelska smaken, som finner nöje i saft och kraft, men wämjes wid det, som år rörigt och klifsigt. Derföre hafwa de trott bäst wara, at steka grisar på följande fått. Grisen saltas och peppras rätt wäl inuti, och ligger sålunda 1 eller 2 dagar; hwarefter han sys wäl tilhopa, och ej något hol göres bak på halsen eller annorstädes på swålen, utan det holet, som blifwit stuckit under halsen, sys äfwen ihop. Sedan knytas fötterne up med segelgarn, och grisen trädes på et stekspett, som bör wara så tiockt, at det fyller öpningen bak til samt halsen och munnen, at grisen ej losnar på spettet under stekningen, som bör ske för stark eld. Grisen beströs med rogmjöl, och mjölas som oftast. Och när under stekningen fettet och saften wilja draga sig ur honom genom det tilsydda holet under buken, så mjölas flitigt derpå. Skulle mjölskorpan någorstädes falla af, få strös ständigt annat mjöl i stället. När
