kräfwan uttages. Man träder fingret in genom bröstholet, följer bröstbenet, sidorna och ryggen wäl åt in i kalkon, och rifwer således lungor och hjerta löst, skär honom up baktil ner under stjärten på twären, tager wäl ur honom, och wänder sedan bröstet neder til bordet. Medan kalkon ligger, stickes en lång köksknif in i honom, knifsudden passas til bröstbenet, och slås på skaftet med handlogen, tils knifsudden gått en en twärtum in i benet, då knifwen omvrides, och kalkon wändes om med bröstbenet upât, hwilket gifiver sig ner, då man kraftigt derpå trycker. Låren skjutas tätt wid sidorna ånda ner til ryggen, och en sticka rännes midt igenom tätt wid leden, innanför benpipan neder wid ryggen. Benen och låren bögas ner åt, och knytas om med segelgarn; och, om ej skinnet lossnat som sitter på benen hållas de öfwer et fyrhol, tils det lossnar, då det tages bårt, tåna huggas af tillika med halsen inemot ryggen, men kräftskinnet göres fåt- långt, hwari et halft i mjölk blött raspebröd stoppas. Derefter sättes kalkon på spett för lindrig eld, at sakta och långsamt stekas til dess han blir hwit som en drifwa. Jag plägar steka unga kalkoner, capuner och kycklingar helt hwita, och akta dem wäl, så at de ej bli för torra. När jag sticker en knif in i
